Hög tid att omprioritera

Publicerat som debattartikel i Nerikes Allehanda den 8 januari 2011

Det här att tänka nytt inom socialdemokratin känns så spännande och samlar människor till kraft och lust att bygga framtiden. Men vad som är nytt för mig är kanske inte nytt för dig. Den senaste tidens diskussion inom socialdemokratin, med anledning av Svenskt näringslivs lust att rikta partiet åt höger, är kanske det som är nytt för många. Alltså Adam Smiths gamla idéer om den fria marknaden.

Själv tänker jag föga nytt när det gäller storlek på offentlig sektor. Vi står inför stora gemensamma investeringar när vi nu når slutet på den billiga oljan och står inför klimatförändringar. Vi måste framför allt bygga upp kollektivtrafik och ett nytt rent energinät. Människor måste kunna ta sig till sina arbeten även i framtiden, kunna värma sina hus och få den vardagliga elen och samma behov har även företagen.

Vi är redan långt efter i tidsplanen på att genomföra detta transport- och energinät. Egentligen hade vi flera årtionden på oss, sedan 70-talets oljekris och 1980 års omröstning om kärnkraften. I stället har vår enda möjliga rena kollektivtrafik – järnvägen – sedan dess lagt ner spår och minskat sin lokala och nationella trafik.
När energikostnader ökar behöver vi åter ta vår mänskliga arbetskraft i bruk. Inte minst bör det vara enkelt för småföretagare att göra sina första anställningar. Det ska löna sig att anställa människor i stället för att förbruka energi.

Därför behöver skattesystemet riktas om från arbetsgivaravgifter till energiavgifter. Inkomstskatten måste givetvis finnas kvar och säkerligen ökas. De som tjänar mycket behöver betala mer.
Det är också viktigt att vi minskar på onödig privat konsumtion, för rättvisans och jordklotets skull. Ska rikedom i alla lägen ge individen rätt att konsumera vad den vill? I dag har vi faktiskt bestämt att vissa saker kan inte pengar köpa, till exempel andra människors kroppar i eget sexuellt syfte.
Finns det då andra saker som är omoraliska att konsumera? Stora mängder olja kanske. För varje liter som konsumeras finns det en liter mindre för framtiden och mänskligheten.
Sedan behöver vi givetvis lägga in ett globalt perspektiv.
Vi är förblindade av vår egen del av världen. Där ”fattigdom” har helt andra måttstockar. Att inte kunna hänga med i teknikutvecklingen är för oss fattigdom och ger människor en känsla av skam. Vilket ibland leder till att tonåringen stoltserar med en ny mobiltelefon, medan kylskåpet är tomt.
Jag tror att det nog är så att vi alla behöver omprioritera. Faktum är att vi alla skulle kunna leva väl med en inkomst som är lika låg som våra fattigaste. För våra fattigaste är rika i en global jämförelse.

Men hur ska vi nå dit? Och hur ska vårt ekonomiska system klara denna omställning, bort från konsumtionen? Hur ska nya företag klara sig och vilka nya innovationer behöver vi? Kan marknadens krafter överleva naturens sinade resurser? Är det den offentliga konsumtionen som ska rädda oss, med kraftiga utbyggnader av det gemensamma transport- och energinätet?

I dag springer vi i full fart åt helt fel håll, när vi låter vår ekonomi växa, med privat konsumtion som inte bygger upp varken infrastruktur eller bestående värden. Varken lyxvillor i strandkanten eller datorer har något bestående värde, de bygger ej upp realkapital utan tvärtom.
Om vi inte lyckas att lösa detta med demokrati och en marknad i människans tjänst, där marknaden är dräng, kommer vi att stå inför växande klyftor i vårt eget land och globalt. Risken är då att både liberalism och socialdemokrati kommer att slås ut och ur askan växer då en ny värld fram, där man har någon som pekar med hela handen. Det vet vi ju har hänt förut, både Hitler och Mussolini byggde upp sina länder på blod och makt, men gav mat och tak över huvudet till flertalet.
Låt inte du sköna nya värld bli du bruna nya värld. För de står redan i farstun och trampar, både i riksdagen och i min egen kommuns fullmäktige.