Publicerat som debattartikel i Nerikes Allehanda den 8 januari 2011
Det här att tänka nytt inom socialdemokratin känns så spännande och samlar människor till kraft och lust att bygga framtiden. Men vad som är nytt för mig är kanske inte nytt för dig. Den senaste tidens diskussion inom socialdemokratin, med anledning av Svenskt näringslivs lust att rikta partiet åt höger, är kanske det som är nytt för många. Alltså Adam Smiths gamla idéer om den fria marknaden.
Själv tänker jag föga nytt när det gäller storlek på offentlig sektor. Vi står inför stora gemensamma investeringar när vi nu når slutet på den billiga oljan och står inför klimatförändringar. Vi måste framför allt bygga upp kollektivtrafik och ett nytt rent energinät. Människor måste kunna ta sig till sina arbeten även i framtiden, kunna värma sina hus och få den vardagliga elen och samma behov har även företagen.
Vi är redan långt efter i tidsplanen på att genomföra detta transport- och energinät. Egentligen hade vi flera årtionden på oss, sedan 70-talets oljekris och 1980 års omröstning om kärnkraften. I stället har vår enda möjliga rena kollektivtrafik – järnvägen – sedan dess lagt ner spår och minskat sin lokala och nationella trafik.
När energikostnader ökar behöver vi åter ta vår mänskliga arbetskraft i bruk. Inte minst bör det vara enkelt för småföretagare att göra sina första anställningar. Det ska löna sig att anställa människor i stället för att förbruka energi.
Därför behöver skattesystemet riktas om från arbetsgivaravgifter till energiavgifter. Inkomstskatten måste givetvis finnas kvar och säkerligen ökas. De som tjänar mycket behöver betala mer.
Det är också viktigt att vi minskar på onödig privat konsumtion, för rättvisans och jordklotets skull. Ska rikedom i alla lägen ge individen rätt att konsumera vad den vill? I dag har vi faktiskt bestämt att vissa saker kan inte pengar köpa, till exempel andra människors kroppar i eget sexuellt syfte.
Finns det då andra saker som är omoraliska att konsumera? Stora mängder olja kanske. För varje liter som konsumeras finns det en liter mindre för framtiden och mänskligheten.
Sedan behöver vi givetvis lägga in ett globalt perspektiv.
Vi är förblindade av vår egen del av världen. Där ”fattigdom” har helt andra måttstockar. Att inte kunna hänga med i teknikutvecklingen är för oss fattigdom och ger människor en känsla av skam. Vilket ibland leder till att tonåringen stoltserar med en ny mobiltelefon, medan kylskåpet är tomt.
Jag tror att det nog är så att vi alla behöver omprioritera. Faktum är att vi alla skulle kunna leva väl med en inkomst som är lika låg som våra fattigaste. För våra fattigaste är rika i en global jämförelse.
Men hur ska vi nå dit? Och hur ska vårt ekonomiska system klara denna omställning, bort från konsumtionen? Hur ska nya företag klara sig och vilka nya innovationer behöver vi? Kan marknadens krafter överleva naturens sinade resurser? Är det den offentliga konsumtionen som ska rädda oss, med kraftiga utbyggnader av det gemensamma transport- och energinätet?
I dag springer vi i full fart åt helt fel håll, när vi låter vår ekonomi växa, med privat konsumtion som inte bygger upp varken infrastruktur eller bestående värden. Varken lyxvillor i strandkanten eller datorer har något bestående värde, de bygger ej upp realkapital utan tvärtom.
Om vi inte lyckas att lösa detta med demokrati och en marknad i människans tjänst, där marknaden är dräng, kommer vi att stå inför växande klyftor i vårt eget land och globalt. Risken är då att både liberalism och socialdemokrati kommer att slås ut och ur askan växer då en ny värld fram, där man har någon som pekar med hela handen. Det vet vi ju har hänt förut, både Hitler och Mussolini byggde upp sina länder på blod och makt, men gav mat och tak över huvudet till flertalet.
Låt inte du sköna nya värld bli du bruna nya värld. För de står redan i farstun och trampar, både i riksdagen och i min egen kommuns fullmäktige.
lördag 8 januari 2011
söndag 17 oktober 2010
Tydligt vad Sverigedemokraterna står för
Nerikes Allehanda den 17 oktober 2010
I en fördjupad debattartikel i NA den 10 oktober förklarar Jimmy Åkesson Sd:s skrämmande ideologi. Han upphöjer sig till det akademiska språkets mästare i otydlighet. Jag tänkte därför hjälpa Åkesson att bli tydligare genom att här erbjuda en översättning av hans budskap:
Åkesson menar att demokrati är bra och också mänskliga rättigheter. Demokratin – folkstyret skall dock utgå från den svenska folket. Representativ demokrati fungerar bara det utgår från ett enhetligt folk – m.a.o. från svenskarna. Åkesson menar att Alliansen tror att bara marknadsekonomi kan ge oss ett ekonomiskt hållbart samhälle och Socialdemokratin tror att det bara går genom att staten äger och planerar allt. Endast Sd har begripit att det är i en kombination av båda som det fungerar bäst. Och endast om det är ett homogent – enhetligt folk – det gäller. För människor kan enligt naturen bara känna solidaritet för det egna folket. Åkesson vill återställa folkhemmet, där folk, betyder svenskar.
Varsågod Åkesson, här med bara drygt 700 tecken istället för de säkert 10 000 som du fick i NA.
Men nu är dags att analysera vad det hela innebär och vilka ord som nu Åkesson försöker ge en helt ny innebörd och för att visa vad det är som gör det hela så skrämmande.
I Åkessons folkstyre – demokrati - handlar det om den svenska majoriteten som skall räknas som folk. Folkbegreppet liknar här snarare nazismens än arbetarrörelsens folkbegrepp - arbetarna. Därmed gör Åkesson om arbetarrörelsens begrepp folkhem till att få en helt annan och skrämmande innebörd.
Åkesson menar att utan en stark nationell och kulturell identitet bland folket så kan man inte ha en stark demokrati. Jag undrar hur Åkesson ser på de två ekonomiskt starkaste staterna i världen? USA som mångkulturellt land borde ju då rimligen var oerhört svagt demokratiskt och Kina med en mycket homogen befolkning borde ju då var mycket demokratisk.
Åkesson menar att varken Alliansen eller Socialdemokratin begripit att man måste balansera mellan marknaden och statens inflytande för att skapa ett gott samhälle. Det var redan på 1800-talet som liberalismen i Storbritannien insåg att man måste skapa en socialliberalism istället, lagstifta om bättre arbetstider och löner för att inte arbetarna skulle utnyttjas på ett grymt vis. Socialdemokratin som ideologi har redan när den skapades haft marknaden som grunden för samhället. Därav begreppet att marknaden är dräng för folket. Åkesson kommer här knappast med något nytt och revolutionerande. Han är bara en i raden som tror sig veta var balansen mellan stat och marknad skall gå.
Värst är väl ändå Åkessons försök till att omdefiniera solidaritetsbegreppet. Själva grunden för detta begrepp är alturism – osjälvisk medkänsla med andra människor. När vi har medkänsla för dem de våra och närmaste så är det inte solidaritet, utan bygger på den egna självbevarelsedriften. Det är först när vi går utanför den egna gruppen och har medkänsla som det blir solidaritet, när vi vill avstå från och hjälpa andra grupper utan tanke om egen vinning.
Med stor tydlighet visar nu Åkesson var han kommer ifrån, med grunden i socialkonservatism som han själv säger, men också med starka inslag av nationalsocialism när det gäller hans centrala folkbegrepp. Det är så sorgligt, så sorgligt, att Åkesson sitter i riksdagen.
I en fördjupad debattartikel i NA den 10 oktober förklarar Jimmy Åkesson Sd:s skrämmande ideologi. Han upphöjer sig till det akademiska språkets mästare i otydlighet. Jag tänkte därför hjälpa Åkesson att bli tydligare genom att här erbjuda en översättning av hans budskap:
Åkesson menar att demokrati är bra och också mänskliga rättigheter. Demokratin – folkstyret skall dock utgå från den svenska folket. Representativ demokrati fungerar bara det utgår från ett enhetligt folk – m.a.o. från svenskarna. Åkesson menar att Alliansen tror att bara marknadsekonomi kan ge oss ett ekonomiskt hållbart samhälle och Socialdemokratin tror att det bara går genom att staten äger och planerar allt. Endast Sd har begripit att det är i en kombination av båda som det fungerar bäst. Och endast om det är ett homogent – enhetligt folk – det gäller. För människor kan enligt naturen bara känna solidaritet för det egna folket. Åkesson vill återställa folkhemmet, där folk, betyder svenskar.
Varsågod Åkesson, här med bara drygt 700 tecken istället för de säkert 10 000 som du fick i NA.
Men nu är dags att analysera vad det hela innebär och vilka ord som nu Åkesson försöker ge en helt ny innebörd och för att visa vad det är som gör det hela så skrämmande.
I Åkessons folkstyre – demokrati - handlar det om den svenska majoriteten som skall räknas som folk. Folkbegreppet liknar här snarare nazismens än arbetarrörelsens folkbegrepp - arbetarna. Därmed gör Åkesson om arbetarrörelsens begrepp folkhem till att få en helt annan och skrämmande innebörd.
Åkesson menar att utan en stark nationell och kulturell identitet bland folket så kan man inte ha en stark demokrati. Jag undrar hur Åkesson ser på de två ekonomiskt starkaste staterna i världen? USA som mångkulturellt land borde ju då rimligen var oerhört svagt demokratiskt och Kina med en mycket homogen befolkning borde ju då var mycket demokratisk.
Åkesson menar att varken Alliansen eller Socialdemokratin begripit att man måste balansera mellan marknaden och statens inflytande för att skapa ett gott samhälle. Det var redan på 1800-talet som liberalismen i Storbritannien insåg att man måste skapa en socialliberalism istället, lagstifta om bättre arbetstider och löner för att inte arbetarna skulle utnyttjas på ett grymt vis. Socialdemokratin som ideologi har redan när den skapades haft marknaden som grunden för samhället. Därav begreppet att marknaden är dräng för folket. Åkesson kommer här knappast med något nytt och revolutionerande. Han är bara en i raden som tror sig veta var balansen mellan stat och marknad skall gå.
Värst är väl ändå Åkessons försök till att omdefiniera solidaritetsbegreppet. Själva grunden för detta begrepp är alturism – osjälvisk medkänsla med andra människor. När vi har medkänsla för dem de våra och närmaste så är det inte solidaritet, utan bygger på den egna självbevarelsedriften. Det är först när vi går utanför den egna gruppen och har medkänsla som det blir solidaritet, när vi vill avstå från och hjälpa andra grupper utan tanke om egen vinning.
Med stor tydlighet visar nu Åkesson var han kommer ifrån, med grunden i socialkonservatism som han själv säger, men också med starka inslag av nationalsocialism när det gäller hans centrala folkbegrepp. Det är så sorgligt, så sorgligt, att Åkesson sitter i riksdagen.
fredag 9 juli 2010
Även rika behöver barnbidrag
Debattartikel i NA den 9 juli 2010
”Allt är grått inom politiken” sa den unga mannen. Moderaterna är ju ”nya” och båda blocken närmar sig varandra. Det är väl här som de borgerliga har nått sin största framgång. Det och att ha sett till att det finns bra mycket mer i plånboken, varje månad, för de redan välmående medel- och höginkomsttagarna.
Det som hänt de senaste fyra åren är historiskt. Även om S faktiskt var med och påbörjade det, med utförsäljning av statliga företag och revidering av vårt skattsystem. Fast att gå så långt, var väl aldrig tänkt, så att hela vårt välfärdssamhälle är hotat. Hur kan man nu höja skatterna? Jag och min
man märkte knappt när det blev mer pengar, men att det skulle bli mindre igen, skulle vi definitivt märka. Man vänjer sig lätt vid mer pengar, men det är svårare att dra ner.
Då kan man ju fråga sig, vad poängen skulle vara att höja skatten? Det är väl bättre att fler kommer i jobb, tillväxten kommer igång och vi av den tar till de som är behövande, som en allmosa, som inte märks i vår egen plånbok. Det är när den borgerliga regeringen planterat detta tankesätt i gemene man som vi till slut har
lämnat det jämlika samhället bakom oss. Det är då vårt samhälle har anammat det amerikanska, där till och med ordet liberal är ett skällsord. I Amerika har nu Obama haft stora besvär att försöka bara göra en liten kursändring av skutan, så att åtminstone några fler kan få sjukvård.
Men till själva poängen med varför vi skall betala mer skatt till den allmänna välfärden. Till varför även rika behöver barnbidrag. I ett gott samhälle har alla mat, tak över huvudet, sjukvård och en och annan kulturupplevelse. För ett sådant samhälle behöver en god portion av kakan vara offentlig. För om välfärden går till alla - sjukvård, skola, vägar, järnvägar, bibiliotek, badhus – så är viljan hög att hålla en god kvalité på detta, det gemensamt ägda. Alltså god sjukvård åt både fattig och rik.
I det amerikanska systemet har man istället tänkt att vi tar lite från de rika och ger till de fattiga. När den allmänna sjukvården bara går till de allra fattigaste – Medicaid – blir de som har pengarna snålare, när de själva inte får ta del. Kvalitén blir låg och viljan att betala skatt låg.
Det är just detta som händer i Sverige idag. Det skulle inte förvåna mig om vi snart ser friskolor där föräldrarna skjuter till en och annan krona ur egen plånbok. När det sker känner sig de flesta än mindre motiverade till skattebetalande. Då begriper vi alla hur dränerad den offentliga skolan kommer att bli. Kvar blir de som inte har möjlighet att skjuta till medel. Ännu får man inte ta ut sådana summor, men när det tillåts – det är då vi gått över till ett amerikanskt system och samhälle.
Snart kommer nog även debatten att inte rika skall få barnbidrag. Då vet vi att vi lämnat vår välfärdsmodell. Så i S måste vi nu slita i rodret för kursändring och även fundera över – kan vi räkna med tillväxt, till smulorna från de rikas bord? Men den frågan är en helt annan debattartikel.
”Allt är grått inom politiken” sa den unga mannen. Moderaterna är ju ”nya” och båda blocken närmar sig varandra. Det är väl här som de borgerliga har nått sin största framgång. Det och att ha sett till att det finns bra mycket mer i plånboken, varje månad, för de redan välmående medel- och höginkomsttagarna.
Det som hänt de senaste fyra åren är historiskt. Även om S faktiskt var med och påbörjade det, med utförsäljning av statliga företag och revidering av vårt skattsystem. Fast att gå så långt, var väl aldrig tänkt, så att hela vårt välfärdssamhälle är hotat. Hur kan man nu höja skatterna? Jag och min
man märkte knappt när det blev mer pengar, men att det skulle bli mindre igen, skulle vi definitivt märka. Man vänjer sig lätt vid mer pengar, men det är svårare att dra ner.
Då kan man ju fråga sig, vad poängen skulle vara att höja skatten? Det är väl bättre att fler kommer i jobb, tillväxten kommer igång och vi av den tar till de som är behövande, som en allmosa, som inte märks i vår egen plånbok. Det är när den borgerliga regeringen planterat detta tankesätt i gemene man som vi till slut har
lämnat det jämlika samhället bakom oss. Det är då vårt samhälle har anammat det amerikanska, där till och med ordet liberal är ett skällsord. I Amerika har nu Obama haft stora besvär att försöka bara göra en liten kursändring av skutan, så att åtminstone några fler kan få sjukvård.
Men till själva poängen med varför vi skall betala mer skatt till den allmänna välfärden. Till varför även rika behöver barnbidrag. I ett gott samhälle har alla mat, tak över huvudet, sjukvård och en och annan kulturupplevelse. För ett sådant samhälle behöver en god portion av kakan vara offentlig. För om välfärden går till alla - sjukvård, skola, vägar, järnvägar, bibiliotek, badhus – så är viljan hög att hålla en god kvalité på detta, det gemensamt ägda. Alltså god sjukvård åt både fattig och rik.
I det amerikanska systemet har man istället tänkt att vi tar lite från de rika och ger till de fattiga. När den allmänna sjukvården bara går till de allra fattigaste – Medicaid – blir de som har pengarna snålare, när de själva inte får ta del. Kvalitén blir låg och viljan att betala skatt låg.
Det är just detta som händer i Sverige idag. Det skulle inte förvåna mig om vi snart ser friskolor där föräldrarna skjuter till en och annan krona ur egen plånbok. När det sker känner sig de flesta än mindre motiverade till skattebetalande. Då begriper vi alla hur dränerad den offentliga skolan kommer att bli. Kvar blir de som inte har möjlighet att skjuta till medel. Ännu får man inte ta ut sådana summor, men när det tillåts – det är då vi gått över till ett amerikanskt system och samhälle.
Snart kommer nog även debatten att inte rika skall få barnbidrag. Då vet vi att vi lämnat vår välfärdsmodell. Så i S måste vi nu slita i rodret för kursändring och även fundera över – kan vi räkna med tillväxt, till smulorna från de rikas bord? Men den frågan är en helt annan debattartikel.
lördag 13 mars 2010
Peak everything - topp allt....
En kortare version publicerad i Örebro ETC fredagen den 12 mars 2010
Det var så bra att läsa i Aktuellt i politiken att Tomas Eneroth, näringspolitisk talesperson för S, har som argument att uranet ändå snart kommer att ta slut och därför bör man inte bygga ut kärnkraften.
När det gäller frågan om kärnkraft så räcker det som argument, det är det starkaste. Att sedan kärnkraft är dyrt, tar långt tid att bygga ut och är en smutsig hantering när det gäller att bryta uran, det har hittills inte räckt som argument. Argumentet att det blir problem med slutförvaringen och att det tar så lång tid innan avfallet blir ofarligt har hittills varit det dominerande argumentet mot kärnkraften. Men idag har man ju förhoppningen om en ny teknikutveckling, där man i nya generationers kärnkraftsreaktorer skall kunna använda mer av kärnavfallet och därmed göra det mindre farligt. Då faller vårt tidigare tyngsta argument mot kärnkraft, trots att där finns så många fler argument att låta bli att bygga ut.
Jag är ingalunda enhårdnackad motståndare till kärnkraft. Utan jag tycker att kärnkraften varit bra för Sverige. Då vi inte själva haft olja har vi istället kunnat få vår el från uranet och våra älvar. Det gör att vi idag är mer oberoende av fossila bränslen än många andra länder och kommer att ha en fördel när oljetoppen kommer. För det är ju inte bara uranet som är en begränsad resurs.
Idag är det många länder som vill satsa på kärnkraften för att få ut sin energi nu när man så sakteliga inser att man måste ersätta de fossila bränslena. Huvudargumentet idag, för att minska användandet av fossila bränslen är klimatförändringarna. Ett annat starkt argument borde givetvis vara att det är en begränsad resurs.
Människans ständiga behov av ekonomisk tillväxt går hand i hand med ständigt ökande behov av energi. Utan energi ingen ekonomisk tillväxt. Därför ökar ständigt uttaget och produktionen av de fossila bränslena. Framförallt oljan kommer att nå sin topp i produktionen snart. Detta sker när inte längre oljeproduktionen kan ökas för att motsvara efterfrågan. När det sker kommer istället priset att radikalt gå upp. Då har oljan toppat – nått sin peak. Just p.g.a. av hur oljekällors produktionscykel ser ut, så sker denna topp när hälften är kvar. Samma behöver inte gälla för uranbrytning. Här kan priset komma att gå upp när det är närmre slutet, när det blir svårare att hitta mer.
Oljetoppen ligger inte alls långt in i framtiden. Det är mycket möjligt att i år är året då den globala oljetoppen är nådd. Många länder har toppat för länge sedan som t.ex. USA på 70-talet, Storbritannien 90-talet.
Idag utgör kärnkraften 6,5% av världens totala energiproduktion och de fossila bränslena av 80%. Det är med andra ord en mycket lång väg att gå att ersätta de fossila med uran. I Sverige sitter vi på mängder med uran i våra marker, men har hittills inte velat ha denna smutsiga brytning på hemmaplan. Hur kommer vi att se det i framtiden?
Den borgerliga regeringen vill satsa på ny kärnkraftsteknik. Men det kommer att ta femton år innan dessa är utbyggda. Ett argument att bygga ut är att fler länder gör så. Man pekar på Frankrike och Finland. Ju, fler som bygger ut och efterfrågar uran, desto snabbare kommer uranet att bli en bristvara, precis så som Eneroth så klokt säger.
Kommer vi att ha tillgång till importerat uran då om femton år, knappast. Kommer vi att ha kunnat motstå en global efterfrågan på vårt eget uran under de femton åren, så att vi redan brukat upp en god del av vårt eget? Precis så har ju många oljeländer gjort och det som nu händer i dessa är att de börjar se om sitt eget hus och hålla på sina tillgångar till sig själva. Men de kunde inte motstå möjligheten tidigare att snabbt bli rika genom export. Kommer vi att kunna göra det, när oljan är svindyr och vi gärna vill ha pengar till att kunna köpa den till våra bilar? För de närmsta femton åren kan mycket väl vara femton år där vi lever under en global oljekris. Femton år när fler och fler bilar står och hela vårt ekonomiska system brakar ihop.
Hur blir det mitt Viby och mitt Systeräng? De vackra fälten inte långt från mitt hus, där uranprojektörer redan idag är sugna på att provborra och se hur mycket uran det finns. Kommer vi att kunna bo kvar här? Och hur länge kommer uranet där att räcka och hur länge efter att maskinerna stannat och kärnkraftverken fått sluta tillverka el kommer marken att vara förstörd? Filmen Avatar kan kanske visa vägen för en större allmänhet om riskerna.
Det är dags att se sanningen om våra ändliga resurser i vitögat och det är dags för politiker att våga prata om det. Det var just därför det gladde mig så att se Eneroth ta fram det tyngsta argumentet mot kärnkraft, uranets ändlighet. Och med utbyggnad så handlar det inte om några hundra års tillgång som med oljan, utan om decennium. Som sagt, uranet kan redan när våra nya kärnkraftverk står klara vara en bristvara.
Men det är väl på samma sätt som det var när en lärare på min arbetsplats sa ”det är fult att skrämma barn”, på frågan om vi skulle visa Al Gores film eller ej för eleverna. För läraren menade att det ju inte alls var säkert, till hundra procent, det Gore säger i sin film. Och att det finns många faktafel. Och visst är det så, men idag är vi väl alla överens om att den globala uppvärmingen är högst verklig och att det är troligt att vi har orsakat den med vår förbränning av fossila bränslen?
Kan det vara så med politikerna också tycker att det är fult att skrämma folk med konsekvenserna av oljetopp och urantopp. För då finns det inte några alternativ till en fortsatt ekonomisk tillväxt med tillhörande ökande energiproduktion. All energieffektivisering och alla satsningar på biobränslen och vindkraft ter sig som en droppe i havet med de fossila bränslenas och kärnkraftens del i dagens energiproduktion på 86,5%. Det räcker helt enkelt inte till att ersätta dessa.
Istället ställs vi inför power down – energiminskning. Hur vägen ner skall se ut är upp till oss. Men det behöver ingalunda vara en bedrövlig historia. Som Kanin sa när Nalle Puh fastnat i hans ingång ”I migth as well make the best of it” och så gjorde hans Puhs rumpa till ett bord. Likaså kan vi se på möjligheterna istället. Begrepp som ”slow food” istället för ”fast food” och långsamma pengar istället för "snabba cash" – helt enkelt ett långsammare liv. Det är kanske just vad vi i vårt stressade samhälle behöver. Mindre prylar och mer tid helt enkelt.
Och när snön faller och vi bäddas in i naturens skönhet, då kanske inte SJ måste vara ansvarig för att vi skall kunna ta oss dit vi vill, nu med en gång. Utan vi kanske måste lära oss att titta på väderprognosen och stanna upp och njuta av snöflingorna, och stanna hemma.
Det var så bra att läsa i Aktuellt i politiken att Tomas Eneroth, näringspolitisk talesperson för S, har som argument att uranet ändå snart kommer att ta slut och därför bör man inte bygga ut kärnkraften.
När det gäller frågan om kärnkraft så räcker det som argument, det är det starkaste. Att sedan kärnkraft är dyrt, tar långt tid att bygga ut och är en smutsig hantering när det gäller att bryta uran, det har hittills inte räckt som argument. Argumentet att det blir problem med slutförvaringen och att det tar så lång tid innan avfallet blir ofarligt har hittills varit det dominerande argumentet mot kärnkraften. Men idag har man ju förhoppningen om en ny teknikutveckling, där man i nya generationers kärnkraftsreaktorer skall kunna använda mer av kärnavfallet och därmed göra det mindre farligt. Då faller vårt tidigare tyngsta argument mot kärnkraft, trots att där finns så många fler argument att låta bli att bygga ut.
Jag är ingalunda enhårdnackad motståndare till kärnkraft. Utan jag tycker att kärnkraften varit bra för Sverige. Då vi inte själva haft olja har vi istället kunnat få vår el från uranet och våra älvar. Det gör att vi idag är mer oberoende av fossila bränslen än många andra länder och kommer att ha en fördel när oljetoppen kommer. För det är ju inte bara uranet som är en begränsad resurs.
Idag är det många länder som vill satsa på kärnkraften för att få ut sin energi nu när man så sakteliga inser att man måste ersätta de fossila bränslena. Huvudargumentet idag, för att minska användandet av fossila bränslen är klimatförändringarna. Ett annat starkt argument borde givetvis vara att det är en begränsad resurs.
Människans ständiga behov av ekonomisk tillväxt går hand i hand med ständigt ökande behov av energi. Utan energi ingen ekonomisk tillväxt. Därför ökar ständigt uttaget och produktionen av de fossila bränslena. Framförallt oljan kommer att nå sin topp i produktionen snart. Detta sker när inte längre oljeproduktionen kan ökas för att motsvara efterfrågan. När det sker kommer istället priset att radikalt gå upp. Då har oljan toppat – nått sin peak. Just p.g.a. av hur oljekällors produktionscykel ser ut, så sker denna topp när hälften är kvar. Samma behöver inte gälla för uranbrytning. Här kan priset komma att gå upp när det är närmre slutet, när det blir svårare att hitta mer.
Oljetoppen ligger inte alls långt in i framtiden. Det är mycket möjligt att i år är året då den globala oljetoppen är nådd. Många länder har toppat för länge sedan som t.ex. USA på 70-talet, Storbritannien 90-talet.
Idag utgör kärnkraften 6,5% av världens totala energiproduktion och de fossila bränslena av 80%. Det är med andra ord en mycket lång väg att gå att ersätta de fossila med uran. I Sverige sitter vi på mängder med uran i våra marker, men har hittills inte velat ha denna smutsiga brytning på hemmaplan. Hur kommer vi att se det i framtiden?
Den borgerliga regeringen vill satsa på ny kärnkraftsteknik. Men det kommer att ta femton år innan dessa är utbyggda. Ett argument att bygga ut är att fler länder gör så. Man pekar på Frankrike och Finland. Ju, fler som bygger ut och efterfrågar uran, desto snabbare kommer uranet att bli en bristvara, precis så som Eneroth så klokt säger.
Kommer vi att ha tillgång till importerat uran då om femton år, knappast. Kommer vi att ha kunnat motstå en global efterfrågan på vårt eget uran under de femton åren, så att vi redan brukat upp en god del av vårt eget? Precis så har ju många oljeländer gjort och det som nu händer i dessa är att de börjar se om sitt eget hus och hålla på sina tillgångar till sig själva. Men de kunde inte motstå möjligheten tidigare att snabbt bli rika genom export. Kommer vi att kunna göra det, när oljan är svindyr och vi gärna vill ha pengar till att kunna köpa den till våra bilar? För de närmsta femton åren kan mycket väl vara femton år där vi lever under en global oljekris. Femton år när fler och fler bilar står och hela vårt ekonomiska system brakar ihop.
Hur blir det mitt Viby och mitt Systeräng? De vackra fälten inte långt från mitt hus, där uranprojektörer redan idag är sugna på att provborra och se hur mycket uran det finns. Kommer vi att kunna bo kvar här? Och hur länge kommer uranet där att räcka och hur länge efter att maskinerna stannat och kärnkraftverken fått sluta tillverka el kommer marken att vara förstörd? Filmen Avatar kan kanske visa vägen för en större allmänhet om riskerna.
Det är dags att se sanningen om våra ändliga resurser i vitögat och det är dags för politiker att våga prata om det. Det var just därför det gladde mig så att se Eneroth ta fram det tyngsta argumentet mot kärnkraft, uranets ändlighet. Och med utbyggnad så handlar det inte om några hundra års tillgång som med oljan, utan om decennium. Som sagt, uranet kan redan när våra nya kärnkraftverk står klara vara en bristvara.
Men det är väl på samma sätt som det var när en lärare på min arbetsplats sa ”det är fult att skrämma barn”, på frågan om vi skulle visa Al Gores film eller ej för eleverna. För läraren menade att det ju inte alls var säkert, till hundra procent, det Gore säger i sin film. Och att det finns många faktafel. Och visst är det så, men idag är vi väl alla överens om att den globala uppvärmingen är högst verklig och att det är troligt att vi har orsakat den med vår förbränning av fossila bränslen?
Kan det vara så med politikerna också tycker att det är fult att skrämma folk med konsekvenserna av oljetopp och urantopp. För då finns det inte några alternativ till en fortsatt ekonomisk tillväxt med tillhörande ökande energiproduktion. All energieffektivisering och alla satsningar på biobränslen och vindkraft ter sig som en droppe i havet med de fossila bränslenas och kärnkraftens del i dagens energiproduktion på 86,5%. Det räcker helt enkelt inte till att ersätta dessa.
Istället ställs vi inför power down – energiminskning. Hur vägen ner skall se ut är upp till oss. Men det behöver ingalunda vara en bedrövlig historia. Som Kanin sa när Nalle Puh fastnat i hans ingång ”I migth as well make the best of it” och så gjorde hans Puhs rumpa till ett bord. Likaså kan vi se på möjligheterna istället. Begrepp som ”slow food” istället för ”fast food” och långsamma pengar istället för "snabba cash" – helt enkelt ett långsammare liv. Det är kanske just vad vi i vårt stressade samhälle behöver. Mindre prylar och mer tid helt enkelt.
Och när snön faller och vi bäddas in i naturens skönhet, då kanske inte SJ måste vara ansvarig för att vi skall kunna ta oss dit vi vill, nu med en gång. Utan vi kanske måste lära oss att titta på väderprognosen och stanna upp och njuta av snöflingorna, och stanna hemma.
lördag 13 februari 2010
Tågstopp i Vretstorp
Debattartikel NA den 1 februari 2010
En lördag kväll i kalla januari och tåget stannade i Vretstorp. Hundratio förväntansfulla resenärer åkte till Laxå för att äta en god bit mat och se en reyv – en buskis i högt tempo. Överallt hördes vretstorpsdialekt och stämningen var hög. Själv är jag ”utböling”, med mina skorrande r, en rest från min uppväxt i Skåne. Ändå är Vretstorp hemma.
På tågresan hem talades det om gamla minnen, om tiden när tågen stannade i Vretstorp och även ett hopp om att få tågstopp åter. Givetvis var det syftet med det hela. För Vretstorp förtjänar ett levande centrum. Där lokalodlad mat och lokala produkter kan säljas, där man kan klippa håret, gå på möte, lyssna på musik, gå på bio, ta en kopp kaffe och äta en bit mat. Där man kan vandra gatan fram genom centrum och kliva på tåget och ta sig bort på äventyr eller göra något så nödvändigt som att åka till jobbet.
Jag vill påstå att vi behöver ett tågstopp främst för att man skall kunna ta sig till Vretstorp. För inte är livet fel här. Att få bo där Tivedsskogarna möter Vibyslätten, där skogen fylls av kantareller och blåbär, Gallabergsjön glittrar kall och svart och säden lyser gul på de bördiga fälten. En plats som så många andra platser här i Sverige, vilka också förtjänar att tågen stannar.
Är detta då nostalgi eller en nödvändig framtidsvision? Jag vågar påstå det senare. Och banverket behöver definitivt sansa sig i sina planer att plocka bort sidospår på allehanda orter de närmsta åren, för sidospåren kan komma att behövas och fler spår byggas.
Vi står inför sinande naturresurser. Nu närmast inför bristen på olja, vilken är grunden för dagens tekniksamhälle och välfärd. På drygt hundra år bara, har vi lyckats använda upp hälften. När vi blickar tillbaka på 1910 så inser vi att vi då inte använde några stora mängder olja, utan produktion och användande av oljan har bara ökat. Nu när fler länder står i startgroparna för sin tillväxt, som Indien och Kina, kommer vi knappast att få minskad efterfrågan. Istället för att räcka i hundra år, så är räcker det väl snarare i tjugo år.
Hur kan det då vara halvslut? Jo, en oljekälla har en begränsad mängd. Den första halvan av oljan flödar lätt av trycket och är den finare oljan. Den andra sämre halvan kräver mer ansträngning att få ut. Och där är vi nu globalt, när majoriteten av de oljeproducerande länderna i världen redan har toppat sin oljeproduktion. Idag förbrukas fem oljefat när bara ett nytt upptäcks.
Vad kommer då att hända? Jo, mest troligt ökat oljepris. När finanskrisen drabbade på hösten 2008 så var oljepriset på väg upp. Finanskrisen blev räddningen kan man säga. Finanskris betyder mindre pengar och färre som har råd att växa och därmed använda energi. Vad kommer nu att hända när ekonomin vänder, när vi åter får tillväxt? Hittills har man inte lyckats få ekonomisk tillväxt utan att man också har fått en ökande energianvändning.
Det som givetvis kan dämpa prishöjningar på oljan är om vi efterfrågar mindre och ersätter med andra energikällor. Sverige är på god väg, med sin tämligen fossilfria el, men när det gäller vägtransporter och matproduktion har vi inte mycket att ersätta med. Inget som kan komma i närheten av den enorma mängd fordonsbränsle vi idag slukar. Med utbyggnad av biogas till max kan vi som bäst ersätta en tredjedel av vägtransporternas behov, jordbruket inte inräknat, och detta endast om vi använder stora delar av vår jordbruksmark till denna produktion. Men går det, när ökande oljeprise gör att vi inte kanske inte kommer att har råd att transportera mat kors och tvärs över jorden? Kolla din matkorg nästa gång du handlar, vart maten kommer från.
Vad kan vi då göra för att minska vårt oljeberoende? Jo, bygga ut allmänna kommunikationer, fram för allt tåg, och ställa om till mer närproducerad mat.
Måste då detta bli eländigt tråkigt? Nejdå, inte alls. Blicka tillbaka till visionen av mitt framtida Vretstorp – för om vi efterfrågar allt detta, så kommer det att skapas fler och gröna jobb på plats i min och din by. När du sedan påtar i ditt eget grönsaksland så kanske fågelkvitter hörs mer än vad bilarna gör. Vore det så fel?
En lördag kväll i kalla januari och tåget stannade i Vretstorp. Hundratio förväntansfulla resenärer åkte till Laxå för att äta en god bit mat och se en reyv – en buskis i högt tempo. Överallt hördes vretstorpsdialekt och stämningen var hög. Själv är jag ”utböling”, med mina skorrande r, en rest från min uppväxt i Skåne. Ändå är Vretstorp hemma.
På tågresan hem talades det om gamla minnen, om tiden när tågen stannade i Vretstorp och även ett hopp om att få tågstopp åter. Givetvis var det syftet med det hela. För Vretstorp förtjänar ett levande centrum. Där lokalodlad mat och lokala produkter kan säljas, där man kan klippa håret, gå på möte, lyssna på musik, gå på bio, ta en kopp kaffe och äta en bit mat. Där man kan vandra gatan fram genom centrum och kliva på tåget och ta sig bort på äventyr eller göra något så nödvändigt som att åka till jobbet.
Jag vill påstå att vi behöver ett tågstopp främst för att man skall kunna ta sig till Vretstorp. För inte är livet fel här. Att få bo där Tivedsskogarna möter Vibyslätten, där skogen fylls av kantareller och blåbär, Gallabergsjön glittrar kall och svart och säden lyser gul på de bördiga fälten. En plats som så många andra platser här i Sverige, vilka också förtjänar att tågen stannar.
Är detta då nostalgi eller en nödvändig framtidsvision? Jag vågar påstå det senare. Och banverket behöver definitivt sansa sig i sina planer att plocka bort sidospår på allehanda orter de närmsta åren, för sidospåren kan komma att behövas och fler spår byggas.
Vi står inför sinande naturresurser. Nu närmast inför bristen på olja, vilken är grunden för dagens tekniksamhälle och välfärd. På drygt hundra år bara, har vi lyckats använda upp hälften. När vi blickar tillbaka på 1910 så inser vi att vi då inte använde några stora mängder olja, utan produktion och användande av oljan har bara ökat. Nu när fler länder står i startgroparna för sin tillväxt, som Indien och Kina, kommer vi knappast att få minskad efterfrågan. Istället för att räcka i hundra år, så är räcker det väl snarare i tjugo år.
Hur kan det då vara halvslut? Jo, en oljekälla har en begränsad mängd. Den första halvan av oljan flödar lätt av trycket och är den finare oljan. Den andra sämre halvan kräver mer ansträngning att få ut. Och där är vi nu globalt, när majoriteten av de oljeproducerande länderna i världen redan har toppat sin oljeproduktion. Idag förbrukas fem oljefat när bara ett nytt upptäcks.
Vad kommer då att hända? Jo, mest troligt ökat oljepris. När finanskrisen drabbade på hösten 2008 så var oljepriset på väg upp. Finanskrisen blev räddningen kan man säga. Finanskris betyder mindre pengar och färre som har råd att växa och därmed använda energi. Vad kommer nu att hända när ekonomin vänder, när vi åter får tillväxt? Hittills har man inte lyckats få ekonomisk tillväxt utan att man också har fått en ökande energianvändning.
Det som givetvis kan dämpa prishöjningar på oljan är om vi efterfrågar mindre och ersätter med andra energikällor. Sverige är på god väg, med sin tämligen fossilfria el, men när det gäller vägtransporter och matproduktion har vi inte mycket att ersätta med. Inget som kan komma i närheten av den enorma mängd fordonsbränsle vi idag slukar. Med utbyggnad av biogas till max kan vi som bäst ersätta en tredjedel av vägtransporternas behov, jordbruket inte inräknat, och detta endast om vi använder stora delar av vår jordbruksmark till denna produktion. Men går det, när ökande oljeprise gör att vi inte kanske inte kommer att har råd att transportera mat kors och tvärs över jorden? Kolla din matkorg nästa gång du handlar, vart maten kommer från.
Vad kan vi då göra för att minska vårt oljeberoende? Jo, bygga ut allmänna kommunikationer, fram för allt tåg, och ställa om till mer närproducerad mat.
Måste då detta bli eländigt tråkigt? Nejdå, inte alls. Blicka tillbaka till visionen av mitt framtida Vretstorp – för om vi efterfrågar allt detta, så kommer det att skapas fler och gröna jobb på plats i min och din by. När du sedan påtar i ditt eget grönsaksland så kanske fågelkvitter hörs mer än vad bilarna gör. Vore det så fel?
Blir insikten om oljetoppen vår räddning?
Debattartikel ETC oktober 2009
Vi står inför en omställning av hela vårt samhälle när den dubbla problematiken med oljetoppen och klimatförändringarna drabbar oss. Idag är det väl knappast någon som ifrågasätter den globala uppvärmningens orsak. Inte sedan FN:s stora forskningsstudie visat, med så stor tydlighet som en vetenskaplig studie kan, att förbränningen av fossila bränslen orsakar global uppvärmning.
Vad man idag inte hör mycket om är problemet med oljetoppen. Först när vi inser att vi nu står inför en framtid där billig olja inte längre finns, så förstår vi att vi måste göra oss av med vårt oljeberoende. Och svaret är omställning – att agera lokalt och tänka globalt. Ställa om till lokal produktion och lokal ekonomi. Bilar, flygresor och transporter av varor över hela jorden har inte en framtid. Själv längtar jag till detta samhälle som endast utnyttjar rena energikällor och återtar mänsklig arbetskraft och utnyttjar den i hantverk och jordbruk. Till ett långsammare livstempo utan köpstress. Där vi njuter av närproducerad mat och gemenskap.
Vad är då oljetoppen? Jo, varje oljekälla har en livstid och produktionscykel som följer samma mönster. En snabb uppgång, en kort platå (oljetopp) och sedan en oundviklig nedgång. Detta kom Hubbert på redan på 50-talet. Och han förutspådde korrekt när USA skulle toppa.
Orsaken till att det fungerar så är att vid oljekällans upptäckt flödar det fina övre oljelagret under högt tryck upp ut genom borrhålet. Under de första 25-40 åren går det lätt att öka produktionen. I USA på 30-talet fick man för varje investerad energienhet ut hundrafalt – 100:1. I dag ligger det istället på 20:1 globalt. Oljekällan är vid toppen halvtom och man blir tvungen att lägga mer och mer energi – pumpa in vatten eller naturgas, för att öka trycket – för få ut resten, som är en tyngre olja av sämre kvalité. Och trots ansträngningarna så minskar ändå produktionen allt mer.
Man kan se på alla oljekällor i ett land som en helhet och tala om att ett lands produktion har toppat, på samma sätt kan man titta på alla oljekällor globalt. Storbritanniens oljeproduktion toppade 1999 och USA redan på 70-talet. Av 98 av jordens oljeproducerande länder så har 64 redan toppat.
Kan vi då inte hitta mer? Jovisst, men de upptäckterna som var lättillgängliga och stora hittades under 30-60-talet. Då utan sofistikerade tekniker. Idag söker vi allt oss djupare in under haven och utvinner allt sämre oljekvalité, som t.ex. oljesand i Kanada, vilket kräver både stora energimängder för utvinning och massor av vatten som förorenas.
Det flesta beräkningar lägger oljetoppen till runt år 2010 som t.ex. BP och International Energy Agency. De finns de som som lägger det längre in i framtiden, mindre troligt, men önskvärt då vi här lättare att hinna ställa om och bevara mer av den kvarvarande oljan till framtida nödsituationer.
Oljetoppen är alltså den tidpunkt då världens oljeproduktion inte längre kan öka. Den har nått en platå och snart följer en oundviklig nedgång. Alla som förstår sambandet ekonomisk tillväxt och ökad energiproduktion, inser vilka konsekvenser detta kommer att få för vårt nuvarande ekonomiska system.
Kan vi då inte ersätta dagens olja för vår vägtransporter med andra energikällor. Jo, kanske om vi utvinner bränslet ur kol, men inte utan mer global uppvärmning. Annars är svaret definitivt nej. Idag är drygt 85% av jordens totala energianvändning fossila bränslen. Av det utgör ca.40% olja. Naturgasen riskerar snart också att toppa och så gör även uran till kärnkraften. Hur snart beror på om vi bygger ut i snabb takt eller ej. Kärnkraften utgör bara drygt 4%.
Endast 0,5% av jordens energianvändning utgörs av sol och vind, drygt 3% av vattenkraft och 6,5% av biobränslen.
Oljan används idag nästan uteslutande till vägtransporter, så det är just det som vi måste hitta en framtid utan. Jag har räknat ut att vi kan ersätta 1/3 av våra bensin och diesel med biogas i vårt län, utifrån Swedish biogas beräkningar. Och då bara om vi utnyttjar stora delar av våra jordbruksarealer, liksom man idag redan gör för Örebroanläggningen. Siffrorna går inte ihop, för att jag skall kunna fortsätta att köra min bil.
Vätgas är heller inte en lösning. Då väte inte är en energikälla utan liksom elen bara ett transportmedel för energi.
Den enda lösningen är ”power down”. Ju snabbare vi inser och börjar agera och bygga om vårt samhälle så att vi får lokal resilience (lokal hållbarhet och mångfald – att inte förlita sig på ett system enbart) ju trevligare samhällen kan vi bygga. Gör vi inget så lämnar vi vägen öppen för oljekrig och resursnationalism.
Transition movement – Ställ om rörelsen – sprider sig snabbt i världen. Jag uppmanar vänsterblocket att bli ett aktivt stöd. För med det nya nödvändiga gröna måste vi ju även skapa ett mänskligt rött. Ställ om rörelsen är opolitisk och en kraft underifrån och det bör den vara. Den bygger på alla deltagares samlade visdom till problemlösning och inte på en förutbestämd plan. Dess huvudsyfte är att minska oljeberoendet och ställa om med insikten om den dubbla problematiken av oljetoppen och klimatförändringarna.
För en vacker, skrämmande och mer visuell bild av problematiken rekommenderas filmen ”Home”, som är tillgänglig på nätet gratis.
Vi står inför en omställning av hela vårt samhälle när den dubbla problematiken med oljetoppen och klimatförändringarna drabbar oss. Idag är det väl knappast någon som ifrågasätter den globala uppvärmningens orsak. Inte sedan FN:s stora forskningsstudie visat, med så stor tydlighet som en vetenskaplig studie kan, att förbränningen av fossila bränslen orsakar global uppvärmning.
Vad man idag inte hör mycket om är problemet med oljetoppen. Först när vi inser att vi nu står inför en framtid där billig olja inte längre finns, så förstår vi att vi måste göra oss av med vårt oljeberoende. Och svaret är omställning – att agera lokalt och tänka globalt. Ställa om till lokal produktion och lokal ekonomi. Bilar, flygresor och transporter av varor över hela jorden har inte en framtid. Själv längtar jag till detta samhälle som endast utnyttjar rena energikällor och återtar mänsklig arbetskraft och utnyttjar den i hantverk och jordbruk. Till ett långsammare livstempo utan köpstress. Där vi njuter av närproducerad mat och gemenskap.
Vad är då oljetoppen? Jo, varje oljekälla har en livstid och produktionscykel som följer samma mönster. En snabb uppgång, en kort platå (oljetopp) och sedan en oundviklig nedgång. Detta kom Hubbert på redan på 50-talet. Och han förutspådde korrekt när USA skulle toppa.
Orsaken till att det fungerar så är att vid oljekällans upptäckt flödar det fina övre oljelagret under högt tryck upp ut genom borrhålet. Under de första 25-40 åren går det lätt att öka produktionen. I USA på 30-talet fick man för varje investerad energienhet ut hundrafalt – 100:1. I dag ligger det istället på 20:1 globalt. Oljekällan är vid toppen halvtom och man blir tvungen att lägga mer och mer energi – pumpa in vatten eller naturgas, för att öka trycket – för få ut resten, som är en tyngre olja av sämre kvalité. Och trots ansträngningarna så minskar ändå produktionen allt mer.
Man kan se på alla oljekällor i ett land som en helhet och tala om att ett lands produktion har toppat, på samma sätt kan man titta på alla oljekällor globalt. Storbritanniens oljeproduktion toppade 1999 och USA redan på 70-talet. Av 98 av jordens oljeproducerande länder så har 64 redan toppat.
Kan vi då inte hitta mer? Jovisst, men de upptäckterna som var lättillgängliga och stora hittades under 30-60-talet. Då utan sofistikerade tekniker. Idag söker vi allt oss djupare in under haven och utvinner allt sämre oljekvalité, som t.ex. oljesand i Kanada, vilket kräver både stora energimängder för utvinning och massor av vatten som förorenas.
Det flesta beräkningar lägger oljetoppen till runt år 2010 som t.ex. BP och International Energy Agency. De finns de som som lägger det längre in i framtiden, mindre troligt, men önskvärt då vi här lättare att hinna ställa om och bevara mer av den kvarvarande oljan till framtida nödsituationer.
Oljetoppen är alltså den tidpunkt då världens oljeproduktion inte längre kan öka. Den har nått en platå och snart följer en oundviklig nedgång. Alla som förstår sambandet ekonomisk tillväxt och ökad energiproduktion, inser vilka konsekvenser detta kommer att få för vårt nuvarande ekonomiska system.
Kan vi då inte ersätta dagens olja för vår vägtransporter med andra energikällor. Jo, kanske om vi utvinner bränslet ur kol, men inte utan mer global uppvärmning. Annars är svaret definitivt nej. Idag är drygt 85% av jordens totala energianvändning fossila bränslen. Av det utgör ca.40% olja. Naturgasen riskerar snart också att toppa och så gör även uran till kärnkraften. Hur snart beror på om vi bygger ut i snabb takt eller ej. Kärnkraften utgör bara drygt 4%.
Endast 0,5% av jordens energianvändning utgörs av sol och vind, drygt 3% av vattenkraft och 6,5% av biobränslen.
Oljan används idag nästan uteslutande till vägtransporter, så det är just det som vi måste hitta en framtid utan. Jag har räknat ut att vi kan ersätta 1/3 av våra bensin och diesel med biogas i vårt län, utifrån Swedish biogas beräkningar. Och då bara om vi utnyttjar stora delar av våra jordbruksarealer, liksom man idag redan gör för Örebroanläggningen. Siffrorna går inte ihop, för att jag skall kunna fortsätta att köra min bil.
Vätgas är heller inte en lösning. Då väte inte är en energikälla utan liksom elen bara ett transportmedel för energi.
Den enda lösningen är ”power down”. Ju snabbare vi inser och börjar agera och bygga om vårt samhälle så att vi får lokal resilience (lokal hållbarhet och mångfald – att inte förlita sig på ett system enbart) ju trevligare samhällen kan vi bygga. Gör vi inget så lämnar vi vägen öppen för oljekrig och resursnationalism.
Transition movement – Ställ om rörelsen – sprider sig snabbt i världen. Jag uppmanar vänsterblocket att bli ett aktivt stöd. För med det nya nödvändiga gröna måste vi ju även skapa ett mänskligt rött. Ställ om rörelsen är opolitisk och en kraft underifrån och det bör den vara. Den bygger på alla deltagares samlade visdom till problemlösning och inte på en förutbestämd plan. Dess huvudsyfte är att minska oljeberoendet och ställa om med insikten om den dubbla problematiken av oljetoppen och klimatförändringarna.
För en vacker, skrämmande och mer visuell bild av problematiken rekommenderas filmen ”Home”, som är tillgänglig på nätet gratis.
Det räcker inte att byta glödlampor
Skickad som debattartikel till NA - då de bytt ut S-krönikörer och inte längre vill betala för mina krönikor. Ej publicerad. Oktober 2009
”Vad är det för mening att leva om vi inte kan fortsätta att utforska universum”, sa en kvinna jag känner. Och så är vi många av oss, vi homo sapiens. Inte bara den visa människan utan också den nyfikna. Anledningen till hennes uttalande var att vi satt och resonerade kring problemet med oljetoppen och klimatförändringarna. Båda lika allvarliga var för sig och tillsammans leder de till ett ofrånkomligt faktum att VI måste göra något för att minska oljeberoendet.
Vad är inte alls självklart. Själv har jag förlorat mig i ett nyfiket undersökande av alternativa energikällor. Jag tycker att jag nästan varje dag får höra talas om nya möjligheter. Algolja, plastträd som tar upp koldioxid som kan användas till energi igen, metanol i våra tankar, vätgas från sol o.s.v. Det största problemet är dock att det fortfarande är på försöksstadiet. Vi vet inte hur mycket, eller när eller om vi kan använda dem i storproduktion. För det är just i storproduktion vi måste utveckla om vi skall kunna ersätta de fossila bränslen fullt ut. De fossila bränslen står i dag för 80% av vår energianvändning i världen. Så vill vi fortsätta med ”buisness as usual”, så måste vi producera oerhört mycket. Det tror inte jag är en möjlighet. En växande värld – för att bara nämna Indien och Kina – kräver ju också MER energi. Vi måste inse att vi faktiskt istället måste minska vår energianvändning.
Hur står det till med oljan? Jo, troligen är den halvslut snart. De flesta studier lägger oljetoppen – när oljan nått toppen av sin produktion – till runt år 2010. Att den toppar betyder då att man inte längre kan öka produktion och den med tiden minskar. Oljekällor fungerar på ett sådant sätt att i början så kommer den fina oljan (och den som var lätt att hitta) och under högt tryck sprutar den ut. För att få ut den sista halvan som är av en tjockare sämre kvaltié, när trycket avtagit (som när en skakad colaburk slutat spruta) så behöver man lägga ner mer energi – pumpa in vatten, eller gas – för att få ut det sista. Det måste då också till energi för att rena den sämre oljan, en smutsig hantering.
När det gäller vår energianvändning i Sverige vad det gäller el och uppvärmning, så har vi det bättre ställt än de flesta länder i världen. Vår brist på olja har gjort att vi använder mycket biobränslen och vattenkraft (och kärnkraft), men vi är ändå oerhört oljeberoende. För att bara nämna plasten och vi är beroende av världshandel för det vi konsumerar. Maten är oerhört oljekrävande. Oljan i jordbruket är i form av diesel till maskiner, olja som bas för tillverkning av gödning och bekämpningsmedel och givetvis till transporter.
Vi kan visst kräva att politikerna skall börja lagstifta mot användning av fossila bränslen. Men ingen politiker kan det om inte allmänheten ger sitt stöd, för de får inte sitta kvar länge nog. Så väck opinion, men det tar tid, så det räcker inte.
Så finns det inget du kan göra? Jo, du kan göra massor i din egen vardag. Fast du funderar kanske över att tänk om jag gör fel, som med etanolen, och snart kommer vi att se likadant på den biogas som tillverkas av åkrarnas grödor.
Så med insikten att oljeanvändandet måste minska och att mat måste tillverkas på ett renare sätt och inte transporteras över hela jorden. Att mer jordbruksareal måste tas i anspråk, för med minskad oljebaserad gödning och bekämpningsmedel, så blir skördarna mindre. Att energi på bekostnad av mat är inte rätt väg att gå i en svältande värld. Att ta från andra länders jordbruksmarker, om det betyder svält i landet också är fel.
Din mat behöver alltså var odlad nära och ekologiskt. Så nästa gång du handlar, börja att aktivt välja utifrån detta perspektiv. Du kommer att upptäcka att det är svårt att hitta varor, så du måste kompromissa något. Men dina val kommer att påverka butikernas inköp. Du kan tänka att bakar du en tårta så skall den toppas av lite långväga mat och i det stora hela vara närproducerad. Och inte tvärt om, som det ofta är idag.
Dina nya val kommer både att bli billigare och dyrare. Så det som är billigt, t.ex. rotfrukter, kan behöva bli mer av basen för dina matvanor och köttet kanske en lyx på helgen. Du kommer att upptäcka potatis- och purjolöksoppa, vitkålssallad, underbara rotfruktsträtter, svamp från skogen, viltkött och lammkött. Varför inte gå samman med goda vänner och leta upp lokala producenter och gör stående beställningar. Varför inte fisk från Vinön. Ät och njut och ta cykeln eller bussen till jobbet. Du kommer inte bara att äta gott utan få motion på köpet. Dessutom kan du få utlopp för din nyfikenhet här i dina egna skogar och sjöar och slipper jaga ut i universum.
”Vad är det för mening att leva om vi inte kan fortsätta att utforska universum”, sa en kvinna jag känner. Och så är vi många av oss, vi homo sapiens. Inte bara den visa människan utan också den nyfikna. Anledningen till hennes uttalande var att vi satt och resonerade kring problemet med oljetoppen och klimatförändringarna. Båda lika allvarliga var för sig och tillsammans leder de till ett ofrånkomligt faktum att VI måste göra något för att minska oljeberoendet.
Vad är inte alls självklart. Själv har jag förlorat mig i ett nyfiket undersökande av alternativa energikällor. Jag tycker att jag nästan varje dag får höra talas om nya möjligheter. Algolja, plastträd som tar upp koldioxid som kan användas till energi igen, metanol i våra tankar, vätgas från sol o.s.v. Det största problemet är dock att det fortfarande är på försöksstadiet. Vi vet inte hur mycket, eller när eller om vi kan använda dem i storproduktion. För det är just i storproduktion vi måste utveckla om vi skall kunna ersätta de fossila bränslen fullt ut. De fossila bränslen står i dag för 80% av vår energianvändning i världen. Så vill vi fortsätta med ”buisness as usual”, så måste vi producera oerhört mycket. Det tror inte jag är en möjlighet. En växande värld – för att bara nämna Indien och Kina – kräver ju också MER energi. Vi måste inse att vi faktiskt istället måste minska vår energianvändning.
Hur står det till med oljan? Jo, troligen är den halvslut snart. De flesta studier lägger oljetoppen – när oljan nått toppen av sin produktion – till runt år 2010. Att den toppar betyder då att man inte längre kan öka produktion och den med tiden minskar. Oljekällor fungerar på ett sådant sätt att i början så kommer den fina oljan (och den som var lätt att hitta) och under högt tryck sprutar den ut. För att få ut den sista halvan som är av en tjockare sämre kvaltié, när trycket avtagit (som när en skakad colaburk slutat spruta) så behöver man lägga ner mer energi – pumpa in vatten, eller gas – för att få ut det sista. Det måste då också till energi för att rena den sämre oljan, en smutsig hantering.
När det gäller vår energianvändning i Sverige vad det gäller el och uppvärmning, så har vi det bättre ställt än de flesta länder i världen. Vår brist på olja har gjort att vi använder mycket biobränslen och vattenkraft (och kärnkraft), men vi är ändå oerhört oljeberoende. För att bara nämna plasten och vi är beroende av världshandel för det vi konsumerar. Maten är oerhört oljekrävande. Oljan i jordbruket är i form av diesel till maskiner, olja som bas för tillverkning av gödning och bekämpningsmedel och givetvis till transporter.
Vi kan visst kräva att politikerna skall börja lagstifta mot användning av fossila bränslen. Men ingen politiker kan det om inte allmänheten ger sitt stöd, för de får inte sitta kvar länge nog. Så väck opinion, men det tar tid, så det räcker inte.
Så finns det inget du kan göra? Jo, du kan göra massor i din egen vardag. Fast du funderar kanske över att tänk om jag gör fel, som med etanolen, och snart kommer vi att se likadant på den biogas som tillverkas av åkrarnas grödor.
Så med insikten att oljeanvändandet måste minska och att mat måste tillverkas på ett renare sätt och inte transporteras över hela jorden. Att mer jordbruksareal måste tas i anspråk, för med minskad oljebaserad gödning och bekämpningsmedel, så blir skördarna mindre. Att energi på bekostnad av mat är inte rätt väg att gå i en svältande värld. Att ta från andra länders jordbruksmarker, om det betyder svält i landet också är fel.
Din mat behöver alltså var odlad nära och ekologiskt. Så nästa gång du handlar, börja att aktivt välja utifrån detta perspektiv. Du kommer att upptäcka att det är svårt att hitta varor, så du måste kompromissa något. Men dina val kommer att påverka butikernas inköp. Du kan tänka att bakar du en tårta så skall den toppas av lite långväga mat och i det stora hela vara närproducerad. Och inte tvärt om, som det ofta är idag.
Dina nya val kommer både att bli billigare och dyrare. Så det som är billigt, t.ex. rotfrukter, kan behöva bli mer av basen för dina matvanor och köttet kanske en lyx på helgen. Du kommer att upptäcka potatis- och purjolöksoppa, vitkålssallad, underbara rotfruktsträtter, svamp från skogen, viltkött och lammkött. Varför inte gå samman med goda vänner och leta upp lokala producenter och gör stående beställningar. Varför inte fisk från Vinön. Ät och njut och ta cykeln eller bussen till jobbet. Du kommer inte bara att äta gott utan få motion på köpet. Dessutom kan du få utlopp för din nyfikenhet här i dina egna skogar och sjöar och slipper jaga ut i universum.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)