Även rika behöver barnbidrag

Debattartikel i NA den 9 juli 2010

”Allt är grått inom politiken” sa den unga mannen. Moderaterna är ju ”nya” och båda blocken närmar sig varandra. Det är väl här som de borgerliga har nått sin största framgång. Det och att ha sett till att det finns bra mycket mer i plånboken, varje månad, för de redan välmående medel- och höginkomsttagarna.

Det som hänt de senaste fyra åren är historiskt. Även om S faktiskt var med och påbörjade det, med utförsäljning av statliga företag och revidering av vårt skattsystem. Fast att gå så långt, var väl aldrig tänkt, så att hela vårt välfärdssamhälle är hotat. Hur kan man nu höja skatterna? Jag och min
man märkte knappt när det blev mer pengar, men att det skulle bli mindre igen, skulle vi definitivt märka. Man vänjer sig lätt vid mer pengar, men det är svårare att dra ner.

Då kan man ju fråga sig, vad poängen skulle vara att höja skatten? Det är väl bättre att fler kommer i jobb, tillväxten kommer igång och vi av den tar till de som är behövande, som en allmosa, som inte märks i vår egen plånbok. Det är när den borgerliga regeringen planterat detta tankesätt i gemene man som vi till slut har
lämnat det jämlika samhället bakom oss. Det är då vårt samhälle har anammat det amerikanska, där till och med ordet liberal är ett skällsord. I Amerika har nu Obama haft stora besvär att försöka bara göra en liten kursändring av skutan, så att åtminstone några fler kan få sjukvård.

Men till själva poängen med varför vi skall betala mer skatt till den allmänna välfärden. Till varför även rika behöver barnbidrag. I ett gott samhälle har alla mat, tak över huvudet, sjukvård och en och annan kulturupplevelse. För ett sådant samhälle behöver en god portion av kakan vara offentlig. För om välfärden går till alla - sjukvård, skola, vägar, järnvägar, bibiliotek, badhus – så är viljan hög att hålla en god kvalité på detta, det gemensamt ägda. Alltså god sjukvård åt både fattig och rik.

I det amerikanska systemet har man istället tänkt att vi tar lite från de rika och ger till de fattiga. När den allmänna sjukvården bara går till de allra fattigaste – Medicaid – blir de som har pengarna snålare, när de själva inte får ta del. Kvalitén blir låg och viljan att betala skatt låg.

Det är just detta som händer i Sverige idag. Det skulle inte förvåna mig om vi snart ser friskolor där föräldrarna skjuter till en och annan krona ur egen plånbok. När det sker känner sig de flesta än mindre motiverade till skattebetalande. Då begriper vi alla hur dränerad den offentliga skolan kommer att bli. Kvar blir de som inte har möjlighet att skjuta till medel. Ännu får man inte ta ut sådana summor, men när det tillåts – det är då vi gått över till ett amerikanskt system och samhälle.

Snart kommer nog även debatten att inte rika skall få barnbidrag. Då vet vi att vi lämnat vår välfärdsmodell. Så i S måste vi nu slita i rodret för kursändring och även fundera över – kan vi räkna med tillväxt, till smulorna från de rikas bord? Men den frågan är en helt annan debattartikel.