Peak everything - topp allt....

En kortare version publicerad i Örebro ETC fredagen den 12 mars 2010

Det var så bra att läsa i Aktuellt i politiken att Tomas Eneroth, näringspolitisk talesperson för S, har som argument att uranet ändå snart kommer att ta slut och därför bör man inte bygga ut kärnkraften.

När det gäller frågan om kärnkraft så räcker det som argument, det är det starkaste. Att sedan kärnkraft är dyrt, tar långt tid att bygga ut och är en smutsig hantering när det gäller att bryta uran, det har hittills inte räckt som argument. Argumentet att det blir problem med slutförvaringen och att det tar så lång tid innan avfallet blir ofarligt har hittills varit det dominerande argumentet mot kärnkraften. Men idag har man ju förhoppningen om en ny teknikutveckling, där man i nya generationers kärnkraftsreaktorer skall kunna använda mer av kärnavfallet och därmed göra det mindre farligt. Då faller vårt tidigare tyngsta argument mot kärnkraft, trots att där finns så många fler argument att låta bli att bygga ut.

Jag är ingalunda enhårdnackad motståndare till kärnkraft. Utan jag tycker att kärnkraften varit bra för Sverige. Då vi inte själva haft olja har vi istället kunnat få vår el från uranet och våra älvar. Det gör att vi idag är mer oberoende av fossila bränslen än många andra länder och kommer att ha en fördel när oljetoppen kommer. För det är ju inte bara uranet som är en begränsad resurs.

Idag är det många länder som vill satsa på kärnkraften för att få ut sin energi nu när man så sakteliga inser att man måste ersätta de fossila bränslena. Huvudargumentet idag, för att minska användandet av fossila bränslen är klimatförändringarna. Ett annat starkt argument borde givetvis vara att det är en begränsad resurs.

Människans ständiga behov av ekonomisk tillväxt går hand i hand med ständigt ökande behov av energi. Utan energi ingen ekonomisk tillväxt. Därför ökar ständigt uttaget och produktionen av de fossila bränslena. Framförallt oljan kommer att nå sin topp i produktionen snart. Detta sker när inte längre oljeproduktionen kan ökas för att motsvara efterfrågan. När det sker kommer istället priset att radikalt gå upp. Då har oljan toppat – nått sin peak. Just p.g.a. av hur oljekällors produktionscykel ser ut, så sker denna topp när hälften är kvar. Samma behöver inte gälla för uranbrytning. Här kan priset komma att gå upp när det är närmre slutet, när det blir svårare att hitta mer.

Oljetoppen ligger inte alls långt in i framtiden. Det är mycket möjligt att i år är året då den globala oljetoppen är nådd. Många länder har toppat för länge sedan som t.ex. USA på 70-talet, Storbritannien 90-talet.

Idag utgör kärnkraften 6,5% av världens totala energiproduktion och de fossila bränslena av 80%. Det är med andra ord en mycket lång väg att gå att ersätta de fossila med uran. I Sverige sitter vi på mängder med uran i våra marker, men har hittills inte velat ha denna smutsiga brytning på hemmaplan. Hur kommer vi att se det i framtiden?

Den borgerliga regeringen vill satsa på ny kärnkraftsteknik. Men det kommer att ta femton år innan dessa är utbyggda. Ett argument att bygga ut är att fler länder gör så. Man pekar på Frankrike och Finland. Ju, fler som bygger ut och efterfrågar uran, desto snabbare kommer uranet att bli en bristvara, precis så som Eneroth så klokt säger.

Kommer vi att ha tillgång till importerat uran då om femton år, knappast. Kommer vi att ha kunnat motstå en global efterfrågan på vårt eget uran under de femton åren, så att vi redan brukat upp en god del av vårt eget? Precis så har ju många oljeländer gjort och det som nu händer i dessa är att de börjar se om sitt eget hus och hålla på sina tillgångar till sig själva. Men de kunde inte motstå möjligheten tidigare att snabbt bli rika genom export. Kommer vi att kunna göra det, när oljan är svindyr och vi gärna vill ha pengar till att kunna köpa den till våra bilar? För de närmsta femton åren kan mycket väl vara femton år där vi lever under en global oljekris. Femton år när fler och fler bilar står och hela vårt ekonomiska system brakar ihop.

Hur blir det mitt Viby och mitt Systeräng? De vackra fälten inte långt från mitt hus, där uranprojektörer redan idag är sugna på att provborra och se hur mycket uran det finns. Kommer vi att kunna bo kvar här? Och hur länge kommer uranet där att räcka och hur länge efter att maskinerna stannat och kärnkraftverken fått sluta tillverka el kommer marken att vara förstörd? Filmen Avatar kan kanske visa vägen för en större allmänhet om riskerna.

Det är dags att se sanningen om våra ändliga resurser i vitögat och det är dags för politiker att våga prata om det. Det var just därför det gladde mig så att se Eneroth ta fram det tyngsta argumentet mot kärnkraft, uranets ändlighet. Och med utbyggnad så handlar det inte om några hundra års tillgång som med oljan, utan om decennium. Som sagt, uranet kan redan när våra nya kärnkraftverk står klara vara en bristvara.

Men det är väl på samma sätt som det var när en lärare på min arbetsplats sa ”det är fult att skrämma barn”, på frågan om vi skulle visa Al Gores film eller ej för eleverna. För läraren menade att det ju inte alls var säkert, till hundra procent, det Gore säger i sin film. Och att det finns många faktafel. Och visst är det så, men idag är vi väl alla överens om att den globala uppvärmingen är högst verklig och att det är troligt att vi har orsakat den med vår förbränning av fossila bränslen?

Kan det vara så med politikerna också tycker att det är fult att skrämma folk med konsekvenserna av oljetopp och urantopp. För då finns det inte några alternativ till en fortsatt ekonomisk tillväxt med tillhörande ökande energiproduktion. All energieffektivisering och alla satsningar på biobränslen och vindkraft ter sig som en droppe i havet med de fossila bränslenas och kärnkraftens del i dagens energiproduktion på 86,5%. Det räcker helt enkelt inte till att ersätta dessa.

Istället ställs vi inför power down – energiminskning. Hur vägen ner skall se ut är upp till oss. Men det behöver ingalunda vara en bedrövlig historia. Som Kanin sa när Nalle Puh fastnat i hans ingång ”I migth as well make the best of it” och så gjorde hans Puhs rumpa till ett bord. Likaså kan vi se på möjligheterna istället. Begrepp som ”slow food” istället för ”fast food” och långsamma pengar istället för "snabba cash" – helt enkelt ett långsammare liv. Det är kanske just vad vi i vårt stressade samhälle behöver. Mindre prylar och mer tid helt enkelt.

Och när snön faller och vi bäddas in i naturens skönhet, då kanske inte SJ måste vara ansvarig för att vi skall kunna ta oss dit vi vill, nu med en gång. Utan vi kanske måste lära oss att titta på väderprognosen och stanna upp och njuta av snöflingorna, och stanna hemma.