Tågstopp i Vretstorp

Debattartikel NA den 1 februari 2010

En lördag kväll i kalla januari och tåget stannade i Vretstorp. Hundratio förväntansfulla resenärer åkte till Laxå för att äta en god bit mat och se en reyv – en buskis i högt tempo. Överallt hördes vretstorpsdialekt och stämningen var hög. Själv är jag ”utböling”, med mina skorrande r, en rest från min uppväxt i Skåne. Ändå är Vretstorp hemma.

På tågresan hem talades det om gamla minnen, om tiden när tågen stannade i Vretstorp och även ett hopp om att få tågstopp åter. Givetvis var det syftet med det hela. För Vretstorp förtjänar ett levande centrum. Där lokalodlad mat och lokala produkter kan säljas, där man kan klippa håret, gå på möte, lyssna på musik, gå på bio, ta en kopp kaffe och äta en bit mat. Där man kan vandra gatan fram genom centrum och kliva på tåget och ta sig bort på äventyr eller göra något så nödvändigt som att åka till jobbet.

Jag vill påstå att vi behöver ett tågstopp främst för att man skall kunna ta sig till Vretstorp. För inte är livet fel här. Att få bo där Tivedsskogarna möter Vibyslätten, där skogen fylls av kantareller och blåbär, Gallabergsjön glittrar kall och svart och säden lyser gul på de bördiga fälten. En plats som så många andra platser här i Sverige, vilka också förtjänar att tågen stannar.

Är detta då nostalgi eller en nödvändig framtidsvision? Jag vågar påstå det senare. Och banverket behöver definitivt sansa sig i sina planer att plocka bort sidospår på allehanda orter de närmsta åren, för sidospåren kan komma att behövas och fler spår byggas.

Vi står inför sinande naturresurser. Nu närmast inför bristen på olja, vilken är grunden för dagens tekniksamhälle och välfärd. På drygt hundra år bara, har vi lyckats använda upp hälften. När vi blickar tillbaka på 1910 så inser vi att vi då inte använde några stora mängder olja, utan produktion och användande av oljan har bara ökat. Nu när fler länder står i startgroparna för sin tillväxt, som Indien och Kina, kommer vi knappast att få minskad efterfrågan. Istället för att räcka i hundra år, så är räcker det väl snarare i tjugo år.

Hur kan det då vara halvslut? Jo, en oljekälla har en begränsad mängd. Den första halvan av oljan flödar lätt av trycket och är den finare oljan. Den andra sämre halvan kräver mer ansträngning att få ut. Och där är vi nu globalt, när majoriteten av de oljeproducerande länderna i världen redan har toppat sin oljeproduktion. Idag förbrukas fem oljefat när bara ett nytt upptäcks.

Vad kommer då att hända? Jo, mest troligt ökat oljepris. När finanskrisen drabbade på hösten 2008 så var oljepriset på väg upp. Finanskrisen blev räddningen kan man säga. Finanskris betyder mindre pengar och färre som har råd att växa och därmed använda energi. Vad kommer nu att hända när ekonomin vänder, när vi åter får tillväxt? Hittills har man inte lyckats få ekonomisk tillväxt utan att man också har fått en ökande energianvändning.

Det som givetvis kan dämpa prishöjningar på oljan är om vi efterfrågar mindre och ersätter med andra energikällor. Sverige är på god väg, med sin tämligen fossilfria el, men när det gäller vägtransporter och matproduktion har vi inte mycket att ersätta med. Inget som kan komma i närheten av den enorma mängd fordonsbränsle vi idag slukar. Med utbyggnad av biogas till max kan vi som bäst ersätta en tredjedel av vägtransporternas behov, jordbruket inte inräknat, och detta endast om vi använder stora delar av vår jordbruksmark till denna produktion. Men går det, när ökande oljeprise gör att vi inte kanske inte kommer att har råd att transportera mat kors och tvärs över jorden? Kolla din matkorg nästa gång du handlar, vart maten kommer från.

Vad kan vi då göra för att minska vårt oljeberoende? Jo, bygga ut allmänna kommunikationer, fram för allt tåg, och ställa om till mer närproducerad mat.

Måste då detta bli eländigt tråkigt? Nejdå, inte alls. Blicka tillbaka till visionen av mitt framtida Vretstorp – för om vi efterfrågar allt detta, så kommer det att skapas fler och gröna jobb på plats i min och din by. När du sedan påtar i ditt eget grönsaksland så kanske fågelkvitter hörs mer än vad bilarna gör. Vore det så fel?