Blir insikten om oljetoppen vår räddning?

Debattartikel ETC oktober 2009

Vi står inför en omställning av hela vårt samhälle när den dubbla problematiken med oljetoppen och klimatförändringarna drabbar oss. Idag är det väl knappast någon som ifrågasätter den globala uppvärmningens orsak. Inte sedan FN:s stora forskningsstudie visat, med så stor tydlighet som en vetenskaplig studie kan, att förbränningen av fossila bränslen orsakar global uppvärmning.

Vad man idag inte hör mycket om är problemet med oljetoppen. Först när vi inser att vi nu står inför en framtid där billig olja inte längre finns, så förstår vi att vi måste göra oss av med vårt oljeberoende. Och svaret är omställning – att agera lokalt och tänka globalt. Ställa om till lokal produktion och lokal ekonomi. Bilar, flygresor och transporter av varor över hela jorden har inte en framtid. Själv längtar jag till detta samhälle som endast utnyttjar rena energikällor och återtar mänsklig arbetskraft och utnyttjar den i hantverk och jordbruk. Till ett långsammare livstempo utan köpstress. Där vi njuter av närproducerad mat och gemenskap.

Vad är då oljetoppen? Jo, varje oljekälla har en livstid och produktionscykel som följer samma mönster. En snabb uppgång, en kort platå (oljetopp) och sedan en oundviklig nedgång. Detta kom Hubbert på redan på 50-talet. Och han förutspådde korrekt när USA skulle toppa.

Orsaken till att det fungerar så är att vid oljekällans upptäckt flödar det fina övre oljelagret under högt tryck upp ut genom borrhålet. Under de första 25-40 åren går det lätt att öka produktionen. I USA på 30-talet fick man för varje investerad energienhet ut hundrafalt – 100:1. I dag ligger det istället på 20:1 globalt. Oljekällan är vid toppen halvtom och man blir tvungen att lägga mer och mer energi – pumpa in vatten eller naturgas, för att öka trycket – för få ut resten, som är en tyngre olja av sämre kvalité. Och trots ansträngningarna så minskar ändå produktionen allt mer.

Man kan se på alla oljekällor i ett land som en helhet och tala om att ett lands produktion har toppat, på samma sätt kan man titta på alla oljekällor globalt. Storbritanniens oljeproduktion toppade 1999 och USA redan på 70-talet. Av 98 av jordens oljeproducerande länder så har 64 redan toppat.

Kan vi då inte hitta mer? Jovisst, men de upptäckterna som var lättillgängliga och stora hittades under 30-60-talet. Då utan sofistikerade tekniker. Idag söker vi allt oss djupare in under haven och utvinner allt sämre oljekvalité, som t.ex. oljesand i Kanada, vilket kräver både stora energimängder för utvinning och massor av vatten som förorenas.

Det flesta beräkningar lägger oljetoppen till runt år 2010 som t.ex. BP och International Energy Agency. De finns de som som lägger det längre in i framtiden, mindre troligt, men önskvärt då vi här lättare att hinna ställa om och bevara mer av den kvarvarande oljan till framtida nödsituationer.

Oljetoppen är alltså den tidpunkt då världens oljeproduktion inte längre kan öka. Den har nått en platå och snart följer en oundviklig nedgång. Alla som förstår sambandet ekonomisk tillväxt och ökad energiproduktion, inser vilka konsekvenser detta kommer att få för vårt nuvarande ekonomiska system.

Kan vi då inte ersätta dagens olja för vår vägtransporter med andra energikällor. Jo, kanske om vi utvinner bränslet ur kol, men inte utan mer global uppvärmning. Annars är svaret definitivt nej. Idag är drygt 85% av jordens totala energianvändning fossila bränslen. Av det utgör ca.40% olja. Naturgasen riskerar snart också att toppa och så gör även uran till kärnkraften. Hur snart beror på om vi bygger ut i snabb takt eller ej. Kärnkraften utgör bara drygt 4%.

Endast 0,5% av jordens energianvändning utgörs av sol och vind, drygt 3% av vattenkraft och 6,5% av biobränslen.
Oljan används idag nästan uteslutande till vägtransporter, så det är just det som vi måste hitta en framtid utan. Jag har räknat ut att vi kan ersätta 1/3 av våra bensin och diesel med biogas i vårt län, utifrån Swedish biogas beräkningar. Och då bara om vi utnyttjar stora delar av våra jordbruksarealer, liksom man idag redan gör för Örebroanläggningen. Siffrorna går inte ihop, för att jag skall kunna fortsätta att köra min bil.

Vätgas är heller inte en lösning. Då väte inte är en energikälla utan liksom elen bara ett transportmedel för energi.

Den enda lösningen är ”power down”. Ju snabbare vi inser och börjar agera och bygga om vårt samhälle så att vi får lokal resilience (lokal hållbarhet och mångfald – att inte förlita sig på ett system enbart) ju trevligare samhällen kan vi bygga. Gör vi inget så lämnar vi vägen öppen för oljekrig och resursnationalism.

Transition movement – Ställ om rörelsen – sprider sig snabbt i världen. Jag uppmanar vänsterblocket att bli ett aktivt stöd. För med det nya nödvändiga gröna måste vi ju även skapa ett mänskligt rött. Ställ om rörelsen är opolitisk och en kraft underifrån och det bör den vara. Den bygger på alla deltagares samlade visdom till problemlösning och inte på en förutbestämd plan. Dess huvudsyfte är att minska oljeberoendet och ställa om med insikten om den dubbla problematiken av oljetoppen och klimatförändringarna.

För en vacker, skrämmande och mer visuell bild av problematiken rekommenderas filmen ”Home”, som är tillgänglig på nätet gratis.