Skatter för rättvisa

Krönika NA juni 2009

Jag undrar om det verkligen är så att vi svenskar inte vill dela med oss? Att vi svenskar inte kan tänka oss att höja skatter och därmed bidra till bättre skola, vård och omsorg? Eller är det så att många svenskar blivit så luttrade att de tänker att våra skattepengar ändå hamnar fel? Handlar högervindarna om en misstro mot politiken och därmed en tilltro till att ensam är stark? Att man bäst rår sig själv?

Skattesänkningarna har gett många av oss ett rejält tillskott i plånboken. Jag och min man har väl aldrig haft det så bra ställt som nu. Samtidigt skall min son börjar i en klass på nästan 30 elever. Kanske är det då meningen att jag skall söka mig bort från den kommunala skolan och hitta ett annat alternativ och betala för det.

I Sverige har vi tidigare lyckats bygga upp ett ganska jämlikt system av skatter och av offentlig service, som nu snabbt håller på att raseras. Även om min kommun är S styrd, så är den bakbunden. En skattehöjning i min kommun skulle drabba alla - även då lågavlönade och pensionärer, som knappt fått skattesänkningar - och skulle bara täppa igen de allra värsta hålen. En kommun har inte verktygen att föra en jämlik skattepolitik, det är det bara staten som har. Utan statens bidrag till kommuner, som ett utjämningssystem, så ingen rättvisa. Och här finns nästan ingen hjälp att hämta, från den nuvarande regeringen.

Drygt två veckor efter valet till Europaparlamentet har det skrivits mängder med debattartiklar, ledare och blogginlägg om hur lyckat eller ej valet var för Socialdemokratin. För de som befarade det värsta så var det en suck av lättnad, som för Mona Sahlin. För de som hade hoppats på ett nyuppvaknande för rättvisa och solidaritet så var det en stor besvikelse. EPP (European Peoples Party - den konservativa gruppen) växte och PES (Party of European Socialists) minskade.

PES ordförande Poul Nyrup Rasmussen skriver i sin blogg om att valkampanjer runt om i Europa ofta var felriktade. Att de handlade om nationell politik istället för europeisk. Han menar också att det var just de socialdemokratiska väljarna som valt att ej rösta, just för att kampanjerna inte lyckats visa på vikten av ett starkt PES i parlamentet. Själv känner jag mig besviken även över det svenska valresultat som stod och stampade på samma plats. Jag hade hoppats att sossar skulle insett Europas betydelse även för vår egen nationella politik.

Fast vilken politik är det som det står mellan i vårt kommande riksdagsval? Det känner jag en osäkerhet inför. För vart är mitt eget parti på väg? Kommer det att våga stå för en rättvis skattepolitik och en väl fungerande offentlig sektor. Och om S vågar? Får vi då några röster? Förstår folk ideologin bakom den skattepolitik och fördelningsystem som Sverige har haft?

Förstår folk varför även rika skall få barnbidrag? Genom att låta alla ta del av den offentliga välfärden, barnbidrag, föräldrapenning, skola, vård och omsorg så skapar man också en vilja hos alla att bidra till detta. Om man jämför med USA så är skillnaderna slående. Där är det skattepengar till de fattiga - de rika får lösa sina försäkringar för sin trygghet bäst de kan. Därmed skapar man en ovilja till att betala skatter som går till de där, som är “lata” och inget vill. Jag ser samma tankar i Sverige idag.

Fast det vi idag egentligen behöver är nya former av skatter som passar vår nya tid. En tid med finanskris som borde lärt oss att vi behöver bekämpa detta gemensamt. Med regleringar av finanssektorn och med skatter till rättvis fördelning av produktionens resultat (mat och tak över huvudet) åt alla.

Den borgerliga regeringen har rätt i att hög skatt på arbete för arbetsgivare inte är bra för jobben. Men då måste det till annan beskattning på produktionen. Annars måste vi givetvis minska på offentlig sektor och min son måste gå i en 30 klass. Vi måste alltså hitta på nya former av skatter. För jag tror att vi vill dela med oss. Vi vill ha en väl fungerande skola och även lite snyggt och prydligt runt om oss i våra samhällen. Även lite “lyx” i form av bibliotek och inte enbart det som det borgerliga vill när det talar om välfärdens kärna.

Fast att som land ensamt uppfinna detta nya, om vi nu har turen att få en rödgrön regering efter valet, det har blivit så mycket svårare. Detta sedan vi fått ett mer blått Europa. Ett blått Europa med klickar av brunt och svart. På Ungerns gator marscherar uniformerade högerextremister, utan att folk protesterar.

Maja Stopek, SO lärare från Vretstorp
http://majastopek.blogspot.com