En kan bara göra så gott en kan

Krönika publicerad NA 2 februari 2009

Trevligt, trevligt när jag tittar på januaris lönebesked. Faktum är att vi – min man och jag - har fått det bättre ställt de senaste åren och vårt sparkonto har svällt. Vi har väl inte bidragit till att få hjulen i rullning i Sveriges ekonomi, det har alltså inte blivit någon ny bil för vår del. Snarare är det miljöhänsyn som styr eller avstyr oss från konsumtion.

Till yrket är jag högstadielärare. En vanlig vardag för mig är fylld av beslut att fatta, med betänketid som sällan är längre än en sekund.

Ett exempel är när jag går till mitt klassrum för att släppa in en skolklass. In släntrar skolungdomar och sprider ut sig i bänkarna. En 13-åring står kvar i korridoren. Drar luvan på munkjackan tätare kring sig och gör ingen ansats till att stiga in i klassrummet. Jag ler mot barnet och säger något uppmuntranden. Det lilla ansiktet vänds bort från mig. Jag förstår att barnet nu väger för- och nackdelar mot att våga gå in. Sedan kommer beslutet och jag ser en liten ryggtavla försvinna bort. Nu måste jag fatta mitt beslut, följa efter eller gå in till de andra 25. Denna gång är inte den första och eftersom jag tidigare misslyckats då jag försökt förmå barnet att vända, ser jag klassen som det mest ”lönsamma” alternativet, i att utföra mitt jobb.

När jag har fått igång min lektion ser jag munkjackans luva försvinna bort över skolgården, bort mot samhällets centrum. Jag ser även en rökslinga följa efter barnet. Jag släpper klassen några minuter tidigare och skyndar till mitt arbetsrum. Ringer barnets förälder som uppgivet vill att jag skall berätta vad h-n skall göra. Jag måste avbryta samtalet och skynda iväg till nästa lektion och är några minuter försenad.

Detta är inte ett ovanligt scenario som lärare och detta barn är inte ett, utan många. Visst har vi resurser att hjälpa några av dem idag, men långt ifrån alla. Frågan är bara hur siffrorna på mitt lönebesked skall hjälpa min skola och min kommuns ekonomiska läge. Visst jag får mer pengar, men det gör ändå inte att just jag kan klyva mig och ta itu med två uppgifter på en och samma gång. Men det är klart regeringens plan med de extra pengarna är ju tänkta att uppmuntra mig att behålla mitt jobb. Så att jag inte kommer på tanken att gå och slå dank och leva på a-kassa.

Om det bara vore min kommun som hade stora bekymmer just nu vore det väl inte så farligt. Men de svarta tidningsrubrikerna på senare tid visar tydligt hur illa ställt det är med kommunerna p.g.a. krympande skatteinkomster, till följd av den ökande arbetslösheten. Staten har också fryst statsbidragen till kommunerna. De allmänna bidragen från staten till kommunerna minskade med 6 miljarder från 2007 till i år. Och det är klart, med så stora skattesänkningar som jobbskatteavdragen innebär så finns det mindre pengar i det offentligas kassa och därmed mindre pengar att fördela.

Anders Knape ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting menar att de förlorade skatteinkomsterna i våra kommuner motsvarar 20 000 jobb i offentlig sektor. 91 kommuner tvingas nu till skattehöjningar. Alternativen är neddragningar eller skattehöjningar. Skattehöjningar som genom jobbskatteavdraget inte drabbar de som arbetar, men däremot som drabbar pensionärer och sjukpensionärers skatter. Knape menar att staten nu behöver gå in med 3 miljarder år 2009 och 8 miljarder nästa år.

Men än har inte regeringen tänkt bidra med mer till kommunerna. Lokala borgerliga politiker bl.a. Staffan Werme tycker att regeringens vägran är bra och att kommuner får skylla sig själva om de inte fyllt kassakistorna under goda tider. Som om vore de vinstgivande företag och inte i de offentligas tjänst för att ta hand om gamla, sjuka och unga. Men miljarder finns till banker som inte skött sig.

Så kommer det att finnas någon som kan hjälpa 13-åringen i munkjackan?

När mina elever gjorde en utvärdering före jul så var det ett av barnen som, på frågan om jag hann med dem, sa att jag sällan hade tid. Orsaken uttryckte barnet var att jag så ofta hjälpte några namngivna elever. Dessa namngivna är just de i denna klass som har det svårast. EN kan bara göra så gott EN kan.