Politiker med samma hjärta

Krönika NA september 2009

”Det jag har sett hos dig...” jag har trettio sekunder på mig att ge människan framför mig mitt intryck av henne. Sedan har hon trettio sekunder på sig att tala till mig. ”Byt...” ropar mannen som håller i klockan och en ny människa står framför mig. I rummet står sexton människor med samma värdegrund som har tillbringat tre helger tillsammans på utbildning. Återigen kommer orden lekande lätt och känns så riktiga. Återigen får jag bekräftelse från den människa som står framför mig. Jag känner mig oerhört stärkt av mötet med dessa människor när jag åker hem.

I vår igen skall vi träffas. Vår utbildning är slut, men vi sitter alla runt om i kommunerna och är med och fattar beslut om hur de skall styras. En del med socialdemokrater i majoritet, andra i opposition. Vi vill träffas igen och jag erbjuder dem alla att få träffa tolv elever som om några veckor skall åka till Transition Town Totnes – en rörelse av städer runt om i världen som försöker ställa om till hållbar utveckling. Och vi alla vill väldigt gärna höra mer om det, för att kunna påverka utvecklingen i våra egna kommuner.

Vad är denna värdegrund som är gemensam? Det är den, om en positiv syn på människan, tro på människans kraft och om frihet och jämlikhet. Och jämlikt är det. Vi har alla så olika bakgrund, som pastorn, vårdbiträdet, fabriksarbetaren, butiksbiträdet, läraren, den studerande. Och åldrarna är spridda – alla har vi det gemensamt att våra arbetarkommuner (socialdemokratiska föreningar) därhemma trott på vår förmåga att leda i politiken. För vad väljare vill ha är en politiker med samma hjärta, men bättre hjärna. Och hjärnans klokhet sitter inte bara i år av utbildning. Visst är universitetskunskap också viktig, men skall man fatta beslut om alla människor så måste man också ha förståelse för vanliga människors bekymmer. En människa som sitter i en nämnd som styr skolan, behöver kunna känna empati för barn med svårigheter. Kanske själv vara mamma till ett behövande barn? Det är rätt bakgrund för dem som fattar beslut. Likaväl som att förstå nationalekonomi, för faktakunskap lärs lätt av den med ett brinnande intresse.

Så visst är våra politiker precis som vi alla är och det skall de vara. Fast lite klokare, en klokhet införskaffad på grund av intresset att skapa ett bra samhälle. Bland dessa sexton finns stora mängder kunskap. Kunskap om vår politiska historia i arbetarrörelsen, om statsministrars styre och om fackliga regler. Kunskaper om arbetsmarknadens mest invecklade regler och hur kommunallagen styr verksamheten. Kunskap om budgetarbete och hur man infogar sin ideologi i densamma. Kunskaper inhämtad från studiecirklar i ABF och genom levande livet. Hur man alltid tar ställning för den svaga och hjälper tillrätta är inte inlärda kunskaper utan grunden för den empatiska människans hela etik.

På söndag är det kyrkoval. Själv har jag ingen rösträtt, då jag för över 30 år sedan gick ur. Att stanna som icke-troende kändes hycklande. Men för det har jag en stor respekt för tro. Ser att tro både gjort gott och ont. Dessa två möjligheter för kyrkan finns fortfarande kvar. Så för den med tro som har sin tillhörighet i kyrkan, så måste man ta sitt ansvar och verka för det som är gott. Socialdemokrater gör nämligen alltid det, även när de verkar i kyrkan. Socialt arbete är viktigare för kristna sossar än högmässa och dop. Det senare som åtminstone i POSK (politiskt obunda i svenska kyrkan) i Örebro vill värna.

Så gör ett aktivt val och välj en sosse i kyrkovalet om kyrkan är din. POSK menar att politiken inte hör hemma i kyrkan. Men vi vet alla att politiken hör hemma överallt. För allt är politik. Ibland sätter jag på System of Downs skrålande musik för att få mina elever att reagera. Musiken är tuff och lyriken talande. ”Why don´t presidents fight the war, why do they always send the poor?”. Och där någonstans förstår de unga, att allt är politik. Det går inte att komma undan genom ointresse. Det enda som händer är att man kanske inte får politiker med samma hjärta, utan bara med en beräknande hjärna. För varför skulle annars regeringen ett år före valet öka på bidragen till kommunerna helt plötsligt, efter att så länge sett på och låtit allt förfalla.