Min förhoppning om den nya människan

Krönika publicerad NA

Jag hoppas att min sons syn på tillvaron kommer att bli framtidens recept för vårt samhälle. Fast jag kan inte förstå hur vi skall kunna vända trenden då dagens syn är att du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett. Denna lutheranska syn är idag mer förhärskad än den varit på mycket länge. Den borgerliga regeringen jagar alla som inte arbetar och vill rycka bort stora stycken ur deras bröd. Synen på människan är att hon är lat och att utan piska så vill hon inte göra annat än att ligga på sofflocket och simulera sjukdom.

Samtidigt får vi veta att det mest miljövänliga sättet att leva på är i en lägenhet i staden, utan bil, med begagnade möbler och ätande grönsaker i huvudsak. Själv är jag en miljöbov av stora mått. Jag bor i ett rött hus i skogsglänta och har två mil till jobbet, min man ännu längre, och vi måste ha två bilar. Vi eldar ved, har direktverkande el, arbetar heltid båda två och konsumerar väl lika mycket som någon annan. Att fräscha upp köket är inte främmande för oss, då vi har pengarna. Regeringen ser nog oss som förebilder för hur man skall leva idag.

Min son bor i en lägenhet, som han delar med sin flickvän och en kompis. Han åker buss och flickvännen ser till att de äter mest grönsaker. Deras gröna soffa och fåtöljer inhandlades från Myrorna för 600 kr. Om han fick leva som han ville så skulle han nog aldrig ha ett riktigt jobb. Han vill in på scenskola och är engagerad i alla möjliga frivilligorganisationer. Gör volontärarbete, men skaffar sig inget riktigt sommarjobb

Han låter lusten föra honom dit han vill. Han är den nya tidens människa. Varken prylhets eller möjligheten till ett framtida statusyrke driver honom i hans studier. Försvaret kommer att tvinga honom att göra lumpen som militärpolis, trots att policyn är att endast frivilliga skall utbildas. Detta och hans höga skolbetyg ser jag som ett tecken på hans fantastiska intelligens och lämplighet till att göra storverk i framtiden. Han kan bli precis vad han vill. Utbilda sig till vad han vill, driva företag och förmodligen tjäna miljoner, om han så ville. Men det vill han inte. Han ser helt andra värden i livet.

Kanske har hans syn blivit smittad av hans morfar, som även han lever enligt denna princip med början på sjuttiotalet. Han tjänade bara exakt de pengar han behövde genom designuppdrag och ägnade resten av tiden åt konsten.

Den borgerliga regeringen vill som sagt, att vi alla skall arbeta och svettas. Den som inte arbetar skall ju heller inte äta. Därför skall nu de som inte arbetar skolas om till att städa hem och hotell. Samtidigt tas det fram en ny sorts robot som kan utföra dessa arbeten, så att vi slipper. I industrin idag har sedan länge robotarna tagit över de tråkigast och farligaste arbetena. Vilket ger oss en fantastisk chans till att frigöra oss ur arbetets bojor, om vi ville. Men istället skall vi tvingas till att hitta på fler prylar att tillverka, fler idéer som kan säljas.

Min son är alltid full av kreativitet och aktivitet. Inget av det han gör leder fram till ekonomiska vinster. Fortsätter han som han gör, så kommer han, om den lutheranska synen får fortsätta att förhärska, att ses som lat och som en som inte borde få äta. Förr kallade vi dem för konstnärer och vi anser nog att just konstnärer måste få lida ordentligt. Annars blir det ingen riktig konst och den ekonomiska vinsten skall helst komma först efter konstnärens död.

Vad jag vill ha sagt är; varför arbeta ihjäl oss. Långt borta är idag tankar som sextimmars arbetsdag eller medborgarlön. Dessa idéer får man istället viska fram och riskera att omyndigförklaras om någon hör. Fast om vi alla tänker efter, med mindre konsumtion och mindre stress skulle både vi och vår planet må mycket bättre.

Så om nu Sahlin vill hitta lite nya grepp så kan hon ju låta Reinfeldt behålla sitt nya ARBETS parti (inte –ar) och istället kan det kanske heta Socialdemokraterna det nya människa och jord partiet. Fast då kanske miljöpartiet ilsknar till.