Jag med min "flummig" positiva människosyn

Krönika NA april 2009

Att läsa om skolpolitik på de fyra borgerliga partiernas hemsidor går att summera med: skolan är stökig och ordning krävs. Ge lärarna fler befogenheter att bestraffa så skall det nog bli ordning. Betygen är bra som piska och morot och som sortering inför gymnasiet. De som får dåliga betyg får då rätt till stöd på IV (individuellt val) – KD – alternativt bort med IV – FP. Det är en rätt så dyster bild av skolan som inte på något vis visar min vardag. Visst visar det en liten del av min vardag, som för de individer som har det tufft är nog så allvarligt, men för den absoluta majoriteten är det inte alls vad det handlar om.
Istället handlar det om undervisning och lärande. Vilka metoder passar individen bäst? Hur kan man integrera ny teknik och framtidens krav på flexibilitet och social kompetens i undervisningen? Vad är kunskap? Hur kan man värdera och mäta den, för att sätta rättvisa betyg? Frågetecknen för en lärare är lika många som möjligheterna. Kunskap i centrum är ett måste, men det känns som att min definition av kunskap inte rimmar lika med de borgerligas syn. Vad den nu är? För när man söker om skolpolitik på de fyra partiernas hemsidor så är det svårt att hitta något om vad kunskaper och lärande är.
I dagens läroplan så handlar det om att lära sig både kvantitet och kvalitet av kunskaper. Med andra ord att ha kunskaper och att kunna använda dem. Som vi brukar förklara för eleverna – att först måste du lära dig grunden av fakta, sedan måste du använda huvudet till att tänka. Som vad tycker du och vad får det dig att börja undra över? Vad mer kan jag behöva vet? Vad har det för betydelse för dig och andra människor? Vad går det att jämföra med?
Vårt betygssystem går alltså förenklat ut på: Bara fakta är godkänt. Kunna jämföra och använda är väl godkänt. Att kunna dra slutsatser som skapar egen ny kunskap är mycket väl godkänt. Det som idag kan kännas orättvist är att bara fakta – godkänt delen – kan vara så oerhört vid. Det kan vara lite fakta eller mycket. Så om man skall ha betyg så behöver det finnas fler nivåer här, i rättvisans namn. En ny bokstavs skala istället är inte fel, men bara om man fortsätter med denna syn på kunskaper. För att endast ha en bara fakta skala från A-E skapar en mycket torftig, tråkig pluggskola. En skola som när man slutar den, går ut med huvudet fyllt med fakta, som man inte vet hur man skall använda.
Denna debatt om skolan är långt viktigare än den om man skall få skicka hem några stackars krakar som har ett eländes elände i livet. Och visst måste man kunna skicka hem dessa elever. Men inte som ett straff man hotar med, utan som en konsekvens för att skydda andra elever. För givetvis händer det att dessa samhällets sorgebarn ibland låter sin frustration få utlopp mot andra barn och så kan vi inte ha det. Men ett barn som skickas hem kan ALDRIG se som en åtgärd, bara som ett misslyckande.
Här behövs istället samhällets resurser till att ge dessa barn vad de behöver. Det kan aldrig vara fult att hjälpa dem till att hitta arbetsro och trygghet med några få duktiga pedagoger, utan det vanliga klassrummets aktiviteter runt sig. För i det vanliga klassrummet är det oftast full fart. Genomgångar, filmer, diskussioner, skrivande, läsande, skapande, redovisningar och mycket mer. Allt detta som de allra flesta barn blir stimulerade av att ge sig in i med liv och lust, men som den som oroar sig för hemmet eller har stora inlärningssvårigheter ser som en pina.
Betyg eller ej – verkar i nuläget vara en överspelad diskussion. Socialdemokraternas politik i ser vid en snabb anblick inte ut att skilja sig så mycket från alliansens. Fast den stora skillnaden ligger i synen på människan. Där S står för en positiv syn, man tror att människor vill lära sig och om man måste agera negativt så är det beklagligt och en konsekvens. Medan de borgerliga, som jag inledde, ser det som att människor behöver piska och morot och hot om repressalier. Själv vet jag att varken hot om kvarsittningen eller avstängning biter på de elever som det har för avsikt att bita på. Istället känner de sig bara mer utpekade och agerar mer vrångt. Medan det ger den vanliga eleven en känsla av obehag. Precis som en vuxen skulle känna inför nya restriktioner och misstro i sitt arbetsliv. Kvarsittning har aldrig fungerat på dem som behöver det. Vad skall man t.ex. ta till när en elev skolkar från kvarsittningen?
Faktum är att en positiv syn på sina medmänniskor föder just det i andra. Det kunde vi ju se på senare tid när vi fick veta att svenskarna faktiskt agerar när de ser andra in nöd och att detta beror just på, att vi anser att det skall vara rättvist. Att den som bokstavligen ligger är någon i nöd och inte en ”looser” som får skylla sig själv. Och denna syn vi har, är skapad av en Socialdemokratisk politik. Låt oss behålla denna syn och inte bli helt amerikaniserade. Inte nu när de har en ny ledare som kanske kan vända deras samhälle och synen på rättvisa.